Belgien - second opinion

Är det ett albumspår med The Boppers? Är det en bortklippt Meatloaf-scen ur Rocky Horror Picture Show? Henrik Åberg i belgiska versionen av Sikta mot stjärnorna?

Nej, det är Belgiens bidrag i Eurovision Song Contest 2009.

Patrick Ouchène, till vardags sångare i bandet Runnin' Wild, har egentligen inte ett dåligt bidrag. Bara helt ointressant. Jag spelade igenom Elvis-pastischen tre gånger och kunde fortfarande inte komma ihåg hur den gick, trots att jag ansträngde mig. "Copycat" är en slentrianmässig rockabillylåt som jag varken tror kommer till final eller sätter något avtryck hos någon av tittarna.

Bye bye, Belgique!

Belgien - Patrick Ouchène - Copycat

Det är ganska roligt att låta en Elvis-imitatör sjunga en låt om en "copycat". Att överhuvudtaget skicka ett rockabilly-bidrag är roligt. Inte något jag normalt lyssnar på, men jag uppskattar när nya gränser sprängs.

Enligt utsago ska de också försöka få den seriefigur som förekommer i videon att på något sätt inkorporeras i bidraget live. Det ska bli spännande att se hur det blir.

I mångt och mycket står detta och faller med framförandet live. En show med okej sång, nåt kul med seriefiguren och lite knäskak och höftsnurr, så tror jag helt klart på final. Det är en helt okej låt, vilket förstås är förutsättningen. Men låten är inte bra för att själv bära fram bidraget, det kräver ett bra levererande av sagda låt.

Dock har jag bara hittat ett lajvklipp, från vad som påstås vara presskonferensen när bidraget presenterades. Det är bedrövligt. Ouchénes röst håller inte hela vägen och mycket till show är det då rakt inte. Det ska ganska mycket till att missa final, ett ganska svagt startfält och 10 av 18 bidrag går vidare. Men Belgien får nog få lite fart på stämbanden och knäna för att kunna räkna hem ett andra framträdande. Och nu har de fått upp mina förväntningar på seriefiguren också.

Vitryssland - second opinion

Inför nya segmentet "helgkollen" strukturerade jag alla hittills genomgångna bidrag i olika kategorier. De bidragen som jag gillar bäst hamnar i "Topp"-kategorin (i nuläget tre bidrag). Precis därunder finns kategorin "Bra" (fyra bidrag) för bidrag som håller god klass utan att bli toppfavoriter. Fortfarande på övre halvan finns kategorin "Okej" (två bidrag) för bidrag som är just det, men inte mer. För skakiga bidrag som dock har någon typ av existensberättigande finns kategorin "sådär" (sex bidrag) och i botten har vi ännu en vi-är-vad-vi-heter-kategori: "dåligt" (fem bidrag).

Under "Dåligt" har jag dock inordnat en kategori för bidrag som inte nöjer sig med vanlig gemen uselhet, utan prompt ska ta dålig smak och kass produktion ett steg för långt. Den kategorin kallar jag helt enkelt "Men va fan!". Hittills har den kategorin, lyckligtvis, fått stå tom. Men från och med idag räknar vi ett bidrag till den avskrädeshögen.

Det gläder mig, att så grundligt kunna såga Vitryssland. Jag är inget stort fan av bojkotter, men Vitryssland, Europas sista diktatur, är ett land som förtjänar dylik behandling. En vitrysk vinst vore för mig ett öde värre än döden.

Inte för att den risken är särskilt stor. Som tur är den vitryska ESC-historien bedrövlig. En enda finalplats när Dimitrij Koldun faktiskt ställde upp med en fullt respektabel låt 2007. Att jag inte länkar är ingen miss, utan en liten protest. Känn på den, Lukasjenko.

I år blir det dock ingen mental bojkott från en "sådär" låt. I år handlar det om en helt opolitiskt påverkad avsky mot en anskrämlighet till dålig ursäkt för "musik". Det finns bara ett uttryck som gör den rättvisa: "Men va fan!"

Vitryssland - Petr Elfimov - Eyes that never lie

Det här är riktigt, riktigt dåligt. Jag är inte ens särskilt känslig för artister som inte lyckas sätta alla toner. Det kan vara charmigt och mänskligt. Men det här pallar inte ens jag.

När Magnus Bäcklund från Fame blir äldre, tappar tonsäkerheten, stilen och minnet så hoppas jag att han har ärliga rådgivare kring sig.

För det känns som att det är någon som missat att berätta för Petr Elfimov att 1) den här låten är katastrofalt dålig rock och 2) din röst håller inte för den. Jag orkade knappt lyssna igenom hela låten. Stäng av. Åk hem.

Helgkollen vecka 13

Okej, här är mitt bidrag till helgkollen den här veckan. Med reservation att jag inte riktigt hunnit schlaugerdigga så mycket innan jag skrev ihop min topp 10. Jag har gått ganska mycket på mina recensioner och på schlaugermagkänslan.


1. Estland - Urban Symphony - Rändajad (12p)
2. Moldavien - Nelly Ciobanu - Hora din Moldova (10p)
3. Sverige - Malena Ernman - La voix (8p)
4. Albanien (7p)
5. Lettland (6p)
6. Armenien (5p)
7. Montenegro (4p)
8. Israel (3p)
9. Azerbajdzjan (2p)
10. Irland (1p)

För min del hoppas jag att det dyker upp kvalitetsbitar veckorna som kommer så att några av låtarna ovan blir utkonkurrerade. Den som lever får se.

Helgkollen vecka 13

Välkomna till ett nytt segment på Eurovisionsschlaugerbloggen. Varje helg återkommer jag och Anders med Topp 10 av de bidrag vi dittills gått igenom. En barometer över schlaugerläget. En koll över situationen varje helg: Helgkollen.

Min lista är resultatet av att jag gillar olika aspekter av bidragen. Ingen hänsyn tar jag till eventuella dåliga live-insatser. Exempelvis har Anders pekat på att Rumäniens och Azerbajdzjans bidrag eventuellt kommer framföras med tveksamma sånginsatser. Sådant tar jag inte hänsyn till precis nu.

1. Montenegro
2. Azerbajdzjan
3. Armenien
4. Rumänien
5. Serbien
6. Ukraina
7. Sverige
8. Estland
9. Irland
10. Moldavien

Den vaksamme noterar att det är mestadels forna östländer på listan. Och ja, hittills har västländerna varit nedslående lyssning. Spanien, Tyskland, Schweiz och Nederländerna samsas tillsammans med Lettland om de fem bottenplatserna på min lista. Men ännu finns många länder att gå igenom, så vi får se vad som komma skall! Jag förutser stora förändringar på listan över de närmsta veckorna.

Lettland - second opinion

"1, 2, 3, - alla byxor äro dyra" ropar Intars och sen är vi igång. En tre minuter lång bergochdalbana där vi först rasar utför, sen sakta klättrar uppåt igen och sen vräker vi oss ut över kanten. Jag älskar det. Och vill åka igen!

Lettlands debut håller jag nog som festivalens bästa låt någonsin, men det här är också riktigt bra!

Den är svängig, han sjunger bra och trots att melodin minst sagt är enformig så lyckas man använda tempoväxlingar och paralella tempon så att det händer saker i låten. Det här känns som vår första riktigt schlaugercatfight, Tomas, för jag håller inte med dig alls.

Jag håller tummarna för final!

Och ni som lyssnar nog och hör strofen "S mjesta na Voljva" i början kan jag berätta att det betyder ungefär "From a spot on the Volvo". Låten handlar om att träffa en tjej som skuttar omkring på biltaken under en trafikstockning. Bara en sån sak.

Lettland - Intars Busulis - Probka

Jag är inte den som fnyser åt lite svårare bidrag. Även bidrag som gått ett par steg för långt i tempoväxlingarna har åtnjutit mitt gillande, som Israel 2007. Också lite väl excentriska framträdanden har jag uppskattat och hejat på, som Bosnien förra året.

Men för att komma undan med galenskap krävs något mått av genialitet bakom ramverket. Det skenbart galna ska inte täcka över kvaliteten bakom, utan lyfta fram det.

I den mån årets lettiska bidrag har några mått av kvalitet alls, så döljs de mer än väl av den våg av slumpmässigt staplade ackord som sköljer över lyssnaren. Visst är det kul när ett bidrag inte är helt förutsägbart, men att lyssna på "Probka", som betyder trafikstockning på ryska, är lite som att bli överkörd av tåget. Man såg det inte komma, men helt plötsligt flyger man mörbultad genom luften för att några minuter senare vakna upp en bit bort. Bildligt talat alltså.

Till råga på allt beter sig Intars själv mycket märkligt, lite för uppspärrade ögon om du frågar mig.

Lettland har överhuvudtaget inte direkt bidraget till någon årlig höjdpunkt i ESC-sammanhang. Debuten 2000, Brainstorms "My Star", håller jag själv som Lettlands bästa bidrag. Eventuellt också deras enda bra bidrag. De lettiska bidragen de tre senaste åren, "I hear your heart" 2006, "Questa notte" 2007 och "Wolves of the sea" 2008 har alla tre haft sina kvaliteter, men också samtliga lämnat en hel del i övrigt att önska. För att inte tala om landets enda vinnare från Talinn 2002, Marie N med "I Wanna", som jag bara med stor tvekan räknar till landets näst bästa bidrag genom åren. Vilket inte säger mycket för Marie, med tanke på konkurrensen. Mycket troligt den sämsta vinnarlåten någonsin.

I detta miserabla facit av mer eller mindre provocerande dålig musik, intar Intars en hedersplats. Lettland har, musiken till trots, ett gott facit med fyra finaler de senaste fem åren. I år tror jag dock de bommar finalen.

Tyskland - second opinion

Tysklands förra bidrag var ett rop på hjälp. Eller "Hej-kom-och-hjälp-mig", som man sa förr i tiden. Ingen kom.

Varför skriver Ralph Seigel låtar till Montenegro samtidigt som Tyskland harvar runt i menlöshetsträsket?

Anders påpekar att tyske Alex frontar gamla U96, och jag håller med honom om att det hade varit roligare att se nedanstående hit från 1996.

Tyskland - Alex C feat. Oscar Loya - Miss Kiss Kiss Bang

Tyskland har någon slags storbandsswingfetisch som de försöker casha in, precis som 2007 års snyggo Roger Cicero. Jag har svårt att se speciellt många länder får känslan av att det här känns så jäkla 2009. Cicero var många resor bättre i genren.

Sverige tackade nej till Rigo & the topaz sound och Tyskland kanske också skulle ha grävt lite längre i schlaugerlådan. Alex C är till vardags frontman i 90-tals-eurodisco-projektet U96. Jag tycker nästan att det hade varit roligare att skicka dom. Eller kanske Alex' singel från 2007, Du hast den schönsten Arsch der Welt?

Jag saknar "Let's get happy" med Lou. Allt är förlåtet.

Montenegro - second opinion

Just get out of my, out of my, out of my head... Jag vet inte om det här är ett schlaugerbidrag eller ett step up-pass. Men kul att Montenegro ryckt upp sig lite efter ett par sunkiga gubbrockår.

"Nytt och fräscht" skriver Tomas. Jag vet inte. Låten bygger delvis på Donna Summers Hot Stuff och det känns väl ungefär lika up-to-date som just Ein bisschen frieden. Och att det här är just Montenegros bidrag känns väl ungefär lika matchat som när Baccara försökte tävla för Sverige 2004. Men om jag släpper min konservativa bitterhet för att färre länder behåller en nationell prägel på sina bidrag så är det här en helt ok låt (om de små talpartierna stryks).

Jag är inte lika golvad som Tomas, men delar helt hans brist på förståelse för koreografin. Eller, att det inte finns någon koreografi. Om man hade fläskat på med dans, färger och spektakel hade nog till och med jag varit såld. Välkommen till finalen, Montenegro. Övertyga mig!

Montenegro - Andrea Demorovic - Just get out of my life

Den här montenegrinska dängan är inte inhemskt producerad. Istället har landet tagit hjälp av tyskarna Ralph Siegel och Bernd Meinunger som, under pseudonym, har skrivit bidraget. Firma Siegel und Meinunger har en diger lista ESC-hits, bland andra tyska bidragen Dschinghis Khan från 1979 och tyska vinnaren Ein Bisschen Frieden från 1982.

Så blir det också riktigt bra. Jag gillar låten. Den har bra tempo, rytmen biter sig fast och även om konceptet är återanvänt så känns det nytt och fräscht.

Däremot är jag orolig för framträdandet. I live-versionen nedan står Andrea själv på scen i finklänningen och försöker rocka loss. Jag är skeptisk. Det är viktigt att inte förstöra en cool tjej och en stark låt med att fastna i balklänningskonceptet, bara för att det råkar vara en kvinna.

Skräckexemplet är Nederländernas Hind från förra året. Hon deltog med en uptempo danshit och en cool video inför tävlingen bådade gott. Väl på plats spökades hon dock ut med balklänning, varpå det förstås är svårt att varken dansa eller se särskilt cool ut.

Nu tycker jag att Andrea gör det helt okej i versionen nedan, men jag tror att bidraget skulle vinna på en annan approach.

Oavsett detta hoppas jag och tror på finalplats. Även i finalen kommer jag nog hålla en tumme för Montenegro. Jag kanske inte unnar Siegel/Meinunger en vinst, men jag unnar det verkligen Montenegro, Andra Demorovic och denna najsa låt!

Grekland - second opinion

Sakis Rouvas borde söka medicinsk hjälp för de där bröstspasmerna i början av låten. Dessutom tycker jag att framförandet är lite väl mycket friidrott för att stackars Sakis ska orka genomföra det på ett bra sätt.

I övrigt tycker jag inte ens låten är särskilt bra. Men utan ett fiasko vad gäller framträdandet tror jag ändå på final, väl där blir det dock ingen bra placering.

Grekland - Sakis Rouvas - This is our night

Greklands Måns Zelmerlöw har ett förflutet som friidrottare, ryktas vara heterosexuell. Och har Eurovisionrutin. Han tävlade mot Lena PH 2004 med välförtjänta framgångsrika "Shake it" och var värd för hela schottabalongen på hemmaplan 2006. Nu är han tillbaka med uppföljaren "This is our night".

I den nationella uttagningen tävlade han som ensam artist men med tre låtar, förutom det vinnande bidraget även "Right on time", "Out of control".

Om Rouvas lyckas med sitt framträdande tror jag absolut på en hyfsad placering. Det är en enkel, direkt popdänga som sätter sig på huvudet. Killen är snygg. Och dansar. Det är väl just det där med att lyckas som kan bli svårt. Vad jag minns från 2004 så var han lite väl andfådd för att klara av en uptempolåt och dessutom dansa. (I den nationella uttagningen kör han nämligen playback. Svårtippat).



(Och alla som egentligen bara vill se Sakis naken, ni kan klicka här)

Armenien - second opinion

Armeniens svar på Lili & Sussie, Inga & Anush tävlar för fulla muggar för sitt hemland. Om man skulle ha mashat de finska systrarnas Show me heaven med förra sommarens Skåneplåga Bag in da box och översätta den till armeniska så skulle man få ungefär "Jan jan".

De armenska systrarna studerade jazz på universitetsnivå tillsammans och började sedan uppträda professionellt, framför allt med musik som kombinerar armensk folk med moderna inslag. Som klippt och skuret för Eurovision alltså.

Första lyssningen avfärdade jag låten ganska snabbt, men när man ger den en chans så blir det en ganska charmig historia. Mitt favoritstycke är det måcrazy mellanpartiet vid ca 2.30. Och tonartshöjningen förstås. Frågan är dock om inte powerballaden Hayastan hade klarat sig bättre...?

Det bästa med låten är i alla fallatt du kan lära dig dansen i förväg! Grunk tat, grunk tat. Bara en sån sak:

Armenien - Inga & Anush - Jan Jan

Jag gillar Armenien. Debuten 2006, med Andres "Without your love" var väl inte mycket att hänga i julgranen, men ändå ett bra försök till svängig pop med tydliga drag av armenisk folkmusik. Året därpå följde Haiko med "Anytime you need", en trevlig ballad med likaledes tydliga etno-inslag. Båda dessa försök förärades också med en åttondeplats i finalen.

Men den stora hiten kom ändå förra året, när armeniskan Sirusho slog sig in på topp fem med "Qele qele", en låt jag gillade själv väldigt mycket.

I år släpper Armenien fram systrarna Inga och Anush Arsjakjans, som fortsätter etnopop-traditionen. I "Jan jan" får vi mycket etno, men också mycket dansvänlig pop som säkert också går hem i västliga tankebanon. Framför allt gillar jag de många snabba temobyterna i vers-melodierna.

Jag tycker faktistk det här är en riktigt bra låt. Eventuell förhåga kan vara att det inte låter riktigt lika bra live (se nedan) som i videon. En annan farhåga är att Inga och Anush i videon har översatt själva refräng-payoffen "Jan jan", oroväckande! Det blir inte riktigt lika bra.

Men jag hoppas på final och tror att de kan lägga sig som näst bästa resultat för Armenien. Tyvärr tror jag det är på tok för "svår" låt för topp tre.

Missa förresten inte Inga och Anushs väldigt snygga hemsida (engelska) och deras blogg (engelska) där man tex kan se en informativ video med mer information om systrarna.

Spanien - andra åsikten

Till och med under tiden jag lyssnar på låten har jag svårt att minnas hur den går. Det här är fruktuansvärt tråkig låt, helt utan något att hänga upp den på.

Dessutom tror jag att Spanien, liksom Tyskland, Storbritannien och Frankrike, förlorar på att vara direktkvalificerade till finalen. Direktkvalificeringen är ett krav från de fyra stora: eftersom de pumpar in stora pengar i tävligen vill de vara försäkrade om att inte behöva visa en ESC-final där de inte ens deltar.

Den typen av plutokrati fungerade nog bra för dessa länderna innan semifinalerna. På den tiden gjorde ett dåligt resultat att man inte fick skicka något bidrag alls nästa år. Men semifinalerna är inte så mycket ett hot som en möjlighet. I 2004 års tävling, när en ensam semifinal infördes där topp tio från 2003 direktkvalficerade sig till finalen, var hela topp tre och 4 bidrag i topp 5 (dvs topp sex eftersom femteplatsen delades) bidrag som tävlat i semin. I året därefter användes samma format. Då var i och för sig både ettan och tvåan direktkvalificerade, men 7 av topp tio var semifinalister. 2007, sista året med bara en semifinal, var hela topp tre, fyra i topp fem och åtta i topp tio bidrag från semifinalen.

Det är alltså tydligt att även om en direktkvalificering inte nödvändigtvis diskvalificerar ett land från vinst, så är det ingen nackdel att få spela för tittarna en gång i förväg. Många låtar kräver ju en andra lyssning för att fastna.

Men skickar man crap får man förstås bara crap tillbaka, så med eller utan semi-final blir det dåliga placeringar som väntar på Soraya. Annat var det 2003, när Beth lyste upp ESC-himmeln med "Dime" och fick en topp 10-placering som tack. Den tredje av fyra topp 10-placeringar i rad för Spanien mellan 2001-2004. Sedan dess har placeringsraden varit 21-21-20-16.

Missa in Beths video med härliga bilder från Barcelona, bland annat från La Sagrada Familia och Park Güell.

Maria tycker om oss

Den gröna rörelsens framtidshopp Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom, hyllar och hypar Eurovisionsschlaugerbloggen.

"De Grönas kongress sammanfaller med Eurovision Song Contest och redan nu för två gröna den hetaste inför-bloggen, där alla bidrag recenseras. Kolla in schlaugerbloggen.blogspot.com"

Spanien - Soraya Arnelas - La noche es para mi

Det känns lite som att Spanien missade tåget. För några år sedan (tänk 2003-2005) hade det här varit en vinnarkandidat. 2009 känns det lite daterat.

Det är svårt att säga nåt elakt. Låten är välproducerad och professionellt framförd, men det saknas nåt. Typ känsla och identitet. Lite som att få mineralvatten när man beställt bubbel.

Låten är skriven av bland andra Dimitri Stassos, som även skrev "Alla" i Melodifestivalen i år. Låten bollades mellan en handfull olika artister inför deras nationella uttagningar, bland annat i Grekland där svensk-grekiska Elena Paparizou tackade nej till en schlagercomeback. Den engelska demon spelades in av Sofia Berntson (precis, "Alla"-Sofia). Lägg till att Soraya själv har en svensk pojkvän och Sverige-kopplingen är total.

Det till trots tror jag att varken Sverige eller särskilt många andra länder kommer att ge sina högre poäng till den Linda Bengtzings lookalike och hennes bidrag.

Mira Awad kritiserad för att hon representerar Israel

I BBC:s program "Crossing Continents" intervjuas arab-israeliska Mira Awad om den debatt som uppkommit med anledning av att hon ska representera Israel tillsammans med Achinoam "Noa" Nini.

Kritik har förstås kommit från den israeliska extremhögern, som ser araber i Israel som potentiella terrorister och förrädare. Men kritik har också kommit från andra araber, som anser att hon luras representera och legitimera Israels dåliga behandling av araber.

Läs en historia om Eurovision i centrum för en tusenårig konflikt. På BBC, all Public Service heliga moder.

Nederländerna - second opinion

I Sverige har The Toppers jämförts med E.M.D och G/E/S. En mer träffande liknelse tycker jag är Triple & touch, bland annat då en av de tre medelålders herrarna i gruppen bittert hoppade av projektet i vintras och blev ersatt med en ny tjomme. Men när Lasse Kronér, Göran Rudbo och Ken Wennerholm har haft den goda smaken att splittras och i övrigt fokusera på Bingolotto och välgörenhetsprojekt så tycker The Toppers att de har förmågan att bära upp glitterkavajer och dragshownummer i Eurovision.

I den här frågan är jag helt enig med min schlaugerkollega Tomas. Watch them go. (Om inte för någon annan anledning så bara för att de på ett tacky sätt försöker casha in på Obama-febern, kolla in videon ca 2.40.)

Nederländerna - The Toppers - Shine

The Toppers är en känd musikgrupp i Nederländerna. De släppte sin första platta 2005: "Toppers in concert". Redan året därpå kom uppföljaren: "Toppers in concert 2006" och på det förstås "Toppers in concert 2007" och "Toppers in concert 2008". Singlarna inkluderar hits som "Live at the ArenA", "Over the top" och "Toppers Party!".

Ja, ni gissade rätt. Det är en klassisk Silja Line-grupp vi har att göra med, i Nederländsk tappning. Toppers spelar främst covers och klassiker, de är speciellt kända för Eurovision-medleys. Vilket tydligen är populärt eftersom gruppen säljer ut Amsterdam ArenA år efter år.

Så får vi också en show värdig närmaste finlandsbåt. Uppträdandet i den nationella finalen bygger på glammiga kläder och att de tre artisterna har varsin lampa i handflatan. Kanske för att lysa folk i ansikter så att man inte ser att de tre är tre B-artister i slutet av sina karriärer. En av de tre, Jeroen van der Boom, är 37; den andre, Cornelis Willem "Gordon" Heuckenroth, är 42; och den tredje, René Froger, är 49.

I övrigt är det en vämjeligt glättig låt, utan något att hänga upp den på eller minnas den för. Det enda som bär upp showen är dansarna/kören, vars BMI matchar artisternas ålder. Glädjande att inte alla är trådsmala.

Jag ser fram emot att de blir utslagna i semin.

Albanien - second opinion

Visst, med ett bättre framträdande kan det gå rimligt bra för albanerna. Men allvarligt talat, jag tvivlar. Det räcker att spana in videon de har producerat för att inse att detta kanske inte är rikitgt deras field of expertise.

Är detta den sämsta videon på många år? Kejsi Tola dansar lite obekvämt och nån har sedan lite klumpigt lagt på specialeffekter, användare av Windows Media Player Missa känner igen vissa av ljuseffekterna. Missa förresten inte när Kejsi går omkring i vinterlandskapet och kastar en snöboll från en liten bro, Spana in hur de klipper för att se snöbollen träffa vattnet. Hur tänkte de där?

Men framför allt undrar jag vad de tänkte när de klädde/sminkade Kejsi till sista omgången av refrängen (efter den inte-så-genomtänkta närbilden på munnen). Helt plötlsligt ser hon ut som om hon vore en av de kalasklädda tjejerna i Ebba och Didrik.

Vad gäller själva låten gör det mig detsamma vilket språk som det sjungs på. Den är inte mycket att hurra för i vilket fall. Den första delen i refrängen är okej, men refrängen som helhet håller inte, och resten är ganska mycket strunt det också. Nej, jag hoppas att detta inte når final. Och utan ett litet mirakel till scenframställning lär vi slippa det.

Albanien - Kejsi Tola - Carry Me in Your Dreams

Albanien var först ut i år att utse sin representant, redan i december förra året gjorde ett 20-tal bidrag upp om schlagertiteln i landet. Jag hoppas att den tiden har investerats i att lära 16-åriga Kejsi att röra sig på scen och att snickra på numret, för i den nationella uttagningen står hon mest rakt upp och ner.

Hon sjunger bra, Kejsi, och jag blev positivt överraskad över att bidraget framfördes på albanska. Därför blev jag besviken idag när den engelska versionen av "Më mërr në ëndërr" släpptes på nätet. Det är nämligen med den Albanien ställer upp i Moskva och det är synd. Låten blir anonym och tappar mycket av den känslan jag tyckte var dess styrka.

Låten är en klassisk historia om om de unga tu som inte kan få varandra IRL och därför drömmer om varandra. En Disneyballad i uptempo helt enkelt. Lite Molly Sandén på speed.

Jag föredrar som sagt den albanska versionen, tror att den skulle klarat sig bättre i tävlingen. Man kan säga att jag föredrar Kejsi Tolas early works. Här är därför klippet från den albanska uttagningen:

Ukraina - second opinion

Svetlana Loboda ger begreppet "hänga knäveck" en ny innebörd i sin engelsk/ukrainska version av 80-talsklassikern "Don't go". Ett 30-tal låtar tävlade i Ukrainas uttagning och både juryn och tittarna tyckte tydligen att det här var det bästa numret.

Texten parodierar klyschor i kärlekssånger. Men jag känner inte att det riktigt går fram till lyssnarna. Istället ställer jag mig lite frågande till om huruvida speciellt många vill vara Svetlanas "valentine"?

Fast tydligen har Svetlana en gedigen bakgrund i olika ukrainska band, är en av de mest kända artisterna i regionen och verksam som framgångsrik fotograf och kläddesigner. Det borde kunna locka fram en del röster. Men Ukrainas sämsta placering placering tror jag ändå hon kommer att hänga knäveck i.

Ukraina - Svetlana Loboda - Be my valentine

Ibland är det lite oklart huruvida ett bidrag är ett plojbidrag som är medvetet dåligt för att uppnå humoristiska effekter, eller om det är ett seriöst bidrag som är så dåligt att det uppnår humoristiska effekter. Ukraina är ett sådant exempel.

Svetlana Loboda framför "Be my valentine", som börjar med att hon hänger uppochner från en av dansarnas axlar och sjunger. Därefter följer någon typ av kvasi-rap på ukrainengelska, hysteriska danser och troschocker. Bästa delen är helt klart när Svetlana spelar trummor, det bär nästan upp hela bidraget.

Jag lutar åt att det är ett plojnummer, jag är ganska säker på detta, även om jag ännu inte fått detta bekräftat från säkra källor. Och egentligen spelar det heller ingen roll, för det är ganska kul egentligen. Frågan är bara om man skrattar med eller åt Svetlana.

Däremot är själva låten verkligen inget att ha, där kunde de ha ansträngt sig lite mer. En ganska dålig låt tillsammans med ett framträdande där det inte är helt uppenbart att det är ploj ger nog låga poäng.

Ingen final för Ukraina, för första gången någonsin. Landet har deltagit i finalen varje år sedan debuten 2003. I och för sig direktkvalificerade 2005 och 2007, men ändå. De senaste två åren har Ukraina dessutom kommit tvåa. I år blir det dock, som skrivet, inget av den varan, det känner jag mig säker på att kunna utlova.

Sverige - second opinion

Opera kanske känns hett och orginellt, men så jäkla nytänkande är det faktiskt inte. De senaste åren har Eurovision sett flera opera-inspirerade bidrag. Utan att leta upp varenda ett kommer jag på rak arm att tänka på Malta 2004, Slovenien och Lettland 2007 samt Azerbajdzjan 2008. I Sverige är det heller inte okänt. I en av pauserna i årets final fick vi se flera exempel, under en återblick, även om jag inte kan placera exakt vilka det är. Ett känt exempel är dock "Nattens Drottning" från 1989, som inkorporerade inslag från "Trollflöjten".

Däremot är "La voix" troligtvis det mest tydliga opera-inslaget på ett tag, så förhoppningsvis står det ut någorlunda. Men det enda som betyder något är ju inte att det står ut, utan att folk tycker det är riktigt bra. Även om låten i sig är bra känns opera mer rätt för Europa 1791 än för Europa 2009.  Jag hoppas på final, men ser risken att vi inte alls kommer dit. Väl i final tror jag inte på någon stark placering, tyvärr.

Sverige - Malena Ernman - La Voix

Jag tycker att Sverige alltid är mest svårtippat. (Förutom när vi skickade Martin Stenmarck förstås. Eller Christer Björkman för den delen.) Jag tror att det kan gå precis hur som helst för Malena. Vinnare eller slås ut direkt i semin.

Vid allra första lyssningen så tänkte jag "det här har vinnarskalle". Sen tänkte jag att Europa nog inte kommer att kunna ta till sig numret. Sen, efter att ha sett henne dominera Globen i lördags så tänkte jag att det här är fan så pass kvalitetsudda att det kan ta hem hela skiten. Sen fick hon nån fjuttpoäng av den internationella juryn.

Så, vad säger då Folket? Det vill säga youtube-kommentarerna till de klipp som ligger uppe till Eurovisionfansens beskådan? "That was very impressive", "it's stupid!!!", "love it!"! congratulations sweden", "HORRIBLE" och "12 points from holland!!". Glasklart.

Vad säger de röstande fansen i ESC todays forum? Jo, 30% röstar på 0 poäng och 30% på 12 poäng. Glasklart.

Min bedömning är ändå att de positiva kommentarerna överväger, så med det i beaktande så vågar jag säga att det kommer gå bra för Malenas i Moskva. Tippar topp 10. Underskatta inte den europeiska operapublikens röstkapacitet.

Och, slutligen, på allmän begäran - här är texten i refrängen (så ni kan sjunga med på nästa karaoke-pub:
Je t'aime, amour, quand j'entends la voix
Je t'aime, ma vie, c'est jamais sans toi
Je vis ma vie pour toi, c'est l'universe pour moi
Je t'aime, amour, quand j'entends la voix

Tjeckien - second opinion

Kommer ni ihåg en av Agnetha Fältskogs tidiga hits på 60-talet, Zigenarvän? Nej, tänkte väl det. I år försöker dock Tjeckien återupprepa hennes succé med Aven Romale. Den är också fräscht uppdaterad med en "ni där borta är ni klara"-kör som markerar de 32 tempoändringarna i låten.

Hm. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det här bidraget. Egentligen tycker jag nog inte att låten är så dålig. Om man tänker sig låten med en tjeckisk text, som håller sig till bara ett par olika tempon och i en smakfull koreografi så hade jag nog kunnat gilla det här. Men nu är det ju snarare en crazy frog-remiz på ovan nämnda nummer. Hela roliga timmen på en gång.

Det blir i alla fall ingen kisspaus för Tjeckiens show, man vill ju se vad som händer i det här musikalnumret på speed. Och om det inte blir Tjeckiens bästa placering någonsin så tänker jag nog äta upp en valfri mössa. Jag tror faktiskt att den har viss potential att gå till final. Låten har faktiskt redan toppat en del webomröstningar om ESC-bidragen.

Tjecken - Gipsy.cz - Aven Romale

På pappret låter bidraget oerhört spännande. Gipsy.cz är en romsk hiphop-grupp som blandar influenser från romsk musik, tjeckisk musik och anglosaxisk hiphop. Inte utan att man sätter sig lite upp i TV-soffan för att se vad detta månne kan vara, anticipationen går inte att ta miste på.

Vad dyker då upp? En snubbe i superhjältekostym framförandes en text som till stora delar är helt omöjlig att uppfatta, trots att det är på engelska. Själva höjdpunkten i refrängen"Aven Romale" är lätt att sjunga med i, i övrigt är det en i långa delar oförståelig musikframställning.

Sångarens hiphop-danser hjälper inte till heller...

Tjeckien har en ruskigt dålig ESC-historia. De debuterade först 2007, kom sist i sin semifinal första året och näst sist andra. Det vore alltså inte, kan man tycka, alltför svårt att ordna landets bästa resultat någonsin i år. Men någonstans känner jag att det, med detta bidrag, är långt ifrån säkert att det så blir.

Jessica tycker om oss

Den ypperliga bloggaren Jessica W Sandberg, presschef för Stockholm Pride, hyllar och hypar Eurovisionsschlaugerbloggen:

Vill ni ladda för The Big final i maj är det Schlaugerbloggen som gäller. Bloggarna fasas, skakas och berörs av de tävlande bidragen. Bakom bloggen står två miljöpartister med uppenbar humor.

Irland - second opinion

Visst är det svängigt, jag gillar't. Men Anders har nog rätt i att det är lite för etnocentrerat till de (nordliga) västländerna. Jag gissar på höga poäng från norden, Storbritannien, Tyskland och de två deltagande BeNeLux-länderna. Om det räcker till final? Med stark röstspridning i övrigt, kanske.

Förresten vill jag hylla Irland för en bra inställning till Eurovision. I bitterhet över att Johnny Logan inte längre var önskad skickade de ju en kalkon, no pun intended, med en plojlåt förra året. Känns bra att de är tillbaka på banan med riktig musik, utan att för den skull regressera till man-med-gitarr-konceptet.

Irland - Sinead Mulvey & Black Daisy - Et cetera

Flygvärdinnan Sinead Mulvey och hennes band Black Daisy som vann en ganska överlägsen seger i hemlandet. Svensken Jonas Gladnikoff har varit med och skrivit låten.

Första känslan är att det här är tuggummipopkänsla i genren The Pinks (förutsatt att de bytt kön och vuxit upp). Lite Yeah Yeah (Wow Wow)-Martin-slingor märks också. Och en tonartshöjning. Den andra känslan är att det här är väldigt västerländskt. Och har väl därmed ingen större chans i ESC-sammanhang?

Och nej, det har det nog inte heller. Garagerock i lättsmält popförpackning har jag inget minne av att det någonsin tagit sig till någon topplacering, men jag måste erkänna att efter några lyssningar kryper det här på in i huvudet.

Det är glatt, det är uptempo och om det är inklämt mellan några balkanballader så kan det här absolut skrälla till. Jag landar nog i att framgången beror på motstånd och dagsform.

Serbien - second opinion

Jag förstår mig inte på Serbien. Här har man topplaceringar två år i rad (etta och sexa) för att man skickat välsnickrade låtar och så lämnar man walk over? En plojfarbror som väser ur sig nåt som skulle kunna vara hämtat från en Balkan-nyinspelning av Pippi på de sju haven eller Snövit & de sju dvärgarna.

"Det känns lagom pinsamt" skriver svensk-serbiska bloggaren Ja$a. Jag förstår henne. Det är lite som om Sverige hade blivit representerade av en medelålders Markoolio som sjunger på svenska och iscensätter med en show som ingen förstås förstår.

Det här är varken bra eller kul och har inget att hämta i finalen. Trots att det är ett fint dragspel.

Serbien - Marko Kon & Milan Nikolic - Cipela

Vad gör Adam Alsing på scen? Och vad har han gjort med sin frisyr?

Nej, det är inte Adam. Det är Marko Kon som tillsammans med Milan Nikolic företräder Serbien i Moskva. Deras låt "cipela" som betyder "sko" vann hemma i Serbien efter att ha fått full pott av juryn. Dock var de inte publikens favorit, de serbiska tv-tittarna föredrog istället den här låten av OT Bend.

Jag tycker Marko Kon verkar vara ett roligare val. OT Bend har en ganska slätstruken låt som uteslutande bärs upp av "tunga" gitarriff i bakgrunden. Vilket dock föranleder killarna att stå och spela luftgitarr... Inte så imponerande.

Men tillbaka till Marko och Milan. Det är ingen imponerande scenshow de framför. Däremot har Marko lite roliga rörelser för sig, små danser och ryckningar. Den som tittar noggrannt roar sig därför tillräckligt. Milans dragspel verkar avancerat, även om jag förstås verkligen inte kan nog om dragspel för att faktiskt avgöra det.

Själva låten handlar om en tjej som inte gillar Marko förrns han är rik. Skon har egentligen en biroll i det hela (den har gått världen runt, därav resväskan). Tjejen förekommer också i slutet av låten, vilket, liksom resväskan, eventuellt känns helt omotiverat för den som inte förstår vad som sjungs.

Refrängen är rimligt svängig, även om det inte är nåt att dansa loss till direkt. Dragspel är ju också ett betydligt hetare instrument på delar av kontinenten än häruppe. Jag skulle gärna se att Serbien fick vidare den här låten till finalen. Däremot tror jag inte den håller för topp tio där. Det blir därmed första gången (i en i och för sig kort ESC-karriär) som Serbien, som självständig deltagare, kommer utanför finaltopp tio.

Schweiz - second opinion

Att Schweiz skickar Lovebugs är som om Sverige skickat Eskobar till Eurovision. Helt själlös kvasirockspop. Dessutom gillar jag inte den hesa rösten alls, han låter typ som alkisarna här ute på torget. Helt klart priset för mest onyktra intryck sedan Rysslands Brainstorm 2000.

Jag tycker inte heller det är så mycket "oklanderligt hantverk", som Anders påstår. Det är bara en helt vanlig låt i den här genren. Bra artister som tex Gessle, Coldplay eller ens Andreas Johnsson skulle släppa det här som singeln. Spår 5-6 på en platta som måste bli färdig, kanske.

Nä, ingen final för Schweiz. Det tackar vi för. 

Schweiz - Lovebugs - The highest heights

Schweiz har en något berg-och-dal-banig Eurovisionhistoria. Det finns högvattenmärken som Celine Dion (1988) och förra årets toppenlåt Era stupendo med Paolo Meneguzzi men också lågvattenmärken som "If we all give a little" (med bland andra svenske Andreas Lundstedt) och DJ BoBos comeback. Splittrat.

2009 tävlar popbandet Lovebugs från Basel och deras "The highest heights" låter lite som att Andreas Johnson och Per Gessle skrivit en låt tillsammans. Och sjunger duett. Men jag skriver inte det på något sätt för att verka nedlåtande. Per Gessle har en förmåga att skriva popdängor för arenor och jag har alltid gillat Johnsons lite småhesa röst, från Glorious-tiden.

Problemet är väl snarare att det kan bli lite anonymt. Jag får ingen känsla av låten och då särskilt ingen schweizisk känsla. Det faller lite platt och trots oklanderligt hantverk så blir det en ljummen tumme, halvt neråt för mig. Oengagerat.

I won't catch them when they fall.

Georgiens bidrag förbjuds

Enligt senaste nytt från DN så får Georgien inte framföra sin låt "We don't wanna put in". Den bryter mot reglerna om opolitiska bidrag och EBU har sagt att den inte får framföras i nuvarande version. Däremot får Georgierna gärna göra om den eller skicka en helt annan låt. Dock måste eventuella ändringar göras senast måndag.

Naturligtvis kommer schlaugerbloggen bedöma bidraget på nytt om förändringar görs.

Också BBC rapporterar.

Estland - second opinion

Nu blir jag uppspelt! Det här är ju riktigt bra. Tvärtom mot vad Tomas säger så är jag övertygad om att det här går till final och gör bra ifrån sig. Ingen kommer att kunna motstå frontfigurens Sandra Nurmsalus smått fantastiska stämma, den medryckande fornestniska melodislingan och den tryckande kompet. Jag är kär! Och den estniska befolkningen också, då 82% av rösterna i den nationella finalen gick till det här kärleksbarnet mellan Sarek och Enya (framför pojkbandet Traffic).

En annan, mer seriös liknelse måste gå till det danska bandet Under Byen i högform.

Textmässigt handlar "Rändajad", eller "Resenärerna" om ändlösa resor genom öknar och vilka risker och faror som väntar en där. Lite som att följa dig genom eld och vatten.

Så, till skillnaden mellan den tidigare estniska finalen Eurolaul och det nya formatet Eesti Laul. Eesti Laul har mer formatet av en nationell musiktävling som ska kunna stå på egna ben oavsett om man väljer att delta i ESC innebarande år. Istället för en kväll så presenteras låtarna löpande under en längre period. Och så är tävlingen öppen för alla att skriva låtar till (så man kan göra en medial grej av hur många bidrag man fått in). Hmm... Varför känns det här bekant?

Estland - Urban Symphony - Rändajad

Inför det här året funderade esterna på att inte ställa upp alls i ESC. Formellt med hänvisning till Rysslands krig med Georgien, men kanske också med anledning av att Estland faktiskt aldrig tagit sig vidare från semifinalen, sedan dessa infördes 2004. Speciellt med tanke på förra årets lågvattenmärke med Kreisiraadios "Leto Svet", är det inte svårt att förstå dem. Det är varken lett eller balt att vara est, som ordstävet lyder.

Nå, en omröstning gav i varje fall svaret att Estland visst skulle ställa upp, varpå TV-bolaget ERR snällt gjorde som ombedda. Dock slopades deras nationella festival-koncept Eurolaul för det nya Eesti Laul. Exakt vad skillnaderna bestod i överlåter jag till någon annan (Anders?) att undersöka.

För att göra en lång historia kort: Estlands representanter i Moskva blir grupp "Urban Symphone" som medelst stråkar, basgångar och sång ska framför "Rändajad".

Konceptet bådar vid första anblick. En ljus och vän stämma mot en mörk musikalisk stråk-bakgrund, som tillsammans med trevliga (digitala) slagverksgångar mycket väl skulle kunna ge en riktigt spännande sound. Det "mystiska" i den mörka musiken passar väl med den estniska sången.

Men det är verserna det. Refrängen, där det hela ska lyfta, bär inte alls. Tyvärr.

Bom på final för Estland. I år igen.

Moldavien - second opinion

Jag uppmuntrar gärna alla bidrag som är något jag inte hört förut. Och det här har jag inte hört förut, var så säker. Lite chockad i inledningen, rentav.

Men den rycker tag, det gör den. Rytmerna och den rena entusiasm och glädje som artisterna står för. Eller "äkta och hjärtligt" som Anders uttrycker det på sitt vanliga huvud-spik-manér.

Därmed inte sagt att jag håller med Anders om att Moldavien har en spikrak väg till en topplacering att vänta. Det tror inte jag. Det är viktigt att sticka ut i Eurovision, men lika viktigt är det att verka igenkännande.

Nu kan jag förstås mycket lite om moldavisk dans. Kanske är det i övriga östländer mycket bekant, kanske är det mycket exotiskt. Men i vilket fall är det mycket av endera. En ESC-hit måste blanda nytt och gammalt. Framför något spännande mot en backdrop av gammal skåpmat.

Receptet varierar förstås: ibland är det mer nytt, ibland mer gammalt. Ibland kläs det gamla i nya kläder, ibland är det så gammalt att det blir nytt. Här finns flera exempel. Ruslana framförde ingen svår Ukrainsk folkvisa till, förment, ur-ukrainsk dans. Istället framfördes en ganska vanlig pop-dänga. Men med lite djurhudar, stark energi och en vild dans så gick det hem.

På samma sätt med Lordi. Visst stack det ut, men de riktiga hårdrockarna skrockade åt bidraget. Det var inte hårdrock, sa de. Det var pop. Och visst var det det, men i monster-rockkostym. Just därför kunde de vinna. Finska representaterna ett par år senare, Teräsbetoni, var bland dem som hävdade att Lordi inte var hårdrock. Istället var de bättre represenanter för finsk hårdrock. Så vann de inte heller.

Min bedömning är att Nelly Ciobanu får det svårt just eftersom "Hora din moldova" helt enkelt är för mycket etno. För tillräckligt många blir det helt enkelt otillgängligt, utan möjlighet att förstås, än mindre uppskattas. Nog kan de nå en bra placering, men det blir svårt. 

Moldavien - Nelly Ciobanu - Hora din Moldova

Moldavien kanske inte är känd för sin musikexport (förutom Dragostea din tei förstås), men i ESC-sammanhang har de i alla fall geografiska konkurrensfördelar, insprängt mellan öst och väst.

"Hora din Moldova", Moldaviens dans, har minst sagt stöd från hemmapubliken. Låten fick maxpoäng av alla jurygrupper och 61% av alla telefonröster (trots 20 bidrag).

Jag gillar showen, spexig inledning och sen lite basic moldavisk dans (vad annars?). Kanske lite lågbudget, men i alla fall äkta och hjärtligt. Nelly Ciobanu har en rejäl pipa och verkar inte missa en enda ton.

Det låter lite som om Sverige skulle skicka klezmerbandet Den flygande bokrullen till ESC. Och det är bra. Jag tror att Europa är redo för klezmerschlauger och att det här bidraget flyger raka vägen till finalen och en hög placering. Speciellt om de lyckas knipa en plats mellan ett par av årets kisspauser till dussinballader.

Azerbajdzjan - second opinion

När man youtubar sig runt i jakt på nya schlaugerklipp att recensera så hör man ofta efter ca 6-8 sekunder om det här kommer att vara värt att lyssna igenom eller inte. Azerbajdzjans bidrag var ett sånt. Man hör direkt att det här är riktigt bra.

Svensk-azeren (heter det så?) Arash ville skriva en låt till Azerbajdzans uttagning, hittade 19-åriga sångerskan AySel på nätet och bestämde sig för att han ville sjunga duett med henne. Oavsett vad Tomas svamlar om så är det också så låten kommer att bli framförd i Moskva.

Det är en modern schlaugerdanslåt med tillräckligt mycket nationell identitet för att kunna locka röster både från öst och väst. Möjligen lite svag i personlighet, men en klockren hit och två röster som verkligen passar ihop.

Tycker man när man hör studioversionen. Jag får en varning när jag hör Aysel försöka sjunga låten acapella i en hälsning till Moldaviens nationella uttagning.

Och liveklippet bekräftar mina farhågor att numret har ganska mycket att önska: Godkända sånginsatser. Kemi mellan duettparet. Koreografi. Synd på en så rar ärta. Det här kommer att bomma finalen.

Azerbajdzjan - Aysel - Always

Azerbajdzjan var sista landet i Kaukasus att ställa upp i Eurovision. Armenien var först 2006, Georgien följde 2007 och förra året, 2008 således, gjorde Azerbajdzjan debut. Då med någon typ av rockopera-historia.

För Azerbajdzjan tävlar i år Aysel Teymurzadeh (engelsk stavning), en nittonåring från Baku som just nu pluggar internationella relationer vid universitet i den azeriska huvudstaden. Hennes låt är skriven av svenskbekantingen Arash Labef. Arash, känd i Sverige med enbart förnamn, är uppvuxen i Uppsala och Malmö. Han har tidigare haft hits som "Boro Boro" och "Tempation", den senare som också slog i Ryssland med den ryska versionen.

Låten, i exempelvis den version som ni kan se/höra här nedan, sjunger både Aysel och Arash. Vad ESCToday erfar kommer dock inte Arash finnas med på scen. Anledningen ska vara att han "missade uttagningen". Aysel utsågs som Azerbajdzjans representant innan låten valdes, och det är antagligen den uttagningen som åsyftas.

Det är ett mycket märkligt resonemang. Låten är gjord kanske inte som en ren duett men i varje fall med två artister. Då ska såklart också båda artisterna synas på scen. Att gömma en av sångarna (Arash) backstage, eller göra om låten så att det bara blir Aysel, tror jag är ett misstag. Jag tror både låten och Aysel skulle vinna på att göra showen tillsammans med Arash. Att Arash inte ställde upp i uttagningen, när ingen visste att det var hans låt som skulle framföras, är väl inget att bråka om i det läget.

Nå, skulle det bli så kan nog Aysel hålla reda på sig själv. Hon kan helt klart sjunga och hennes studieår i Texas gör att vi slipper det i ESC så vanliga, charmiga men stundtals irriterande, mycket dåliga engelska uttalet.

Med reservation för att framträdandet inte blir så bra som jag hoppas, jag har inte hittat någon live version av låten, så hoppas jag att "Always" går till final, var jag tror att den kan göra bra ifrån sig. Vi kanske inte åker till Baku 2010, men jag skulle inte vara ledsen om så skulle bli!

Missa förresten inte Aysels videoblogg! På azeriska, men ändå.

Georgien - second opinion

Jag håller med Anders om att låten inte är helt fruktansvärd, den har något odefinierbart. En "kvalitet". Men bara en, tyvärr. Och den förblir odefinierbar låten igenom. Delar av framträdandet är dessutom helt obegripligt. Typ som Stefanes rap. Eller varför Stefane överhuvudtaget är där. Som en tjejtrio tror jag den här låten hade gjort sig bättre.

Jag tänkte istället säga ett par ord om varför Georgien överhuvudtaget ställer upp i Eurovision i år. Som bekant låg landet så sent som förra året i krig med Ryssland, och länge planerade Georgien att inte deltaga. Men så ställde de upp i Junior Eurovision på Cypern i slutet av 2008, och vann. Men inte nog med det, de fick också 12 poäng från Ryssland.

Georgien felt the love och bestämde sig för att skicka ett bidrag till Moskva. Vi får väl anta att Moskva inte känner kärleken tillbaka med tanke på vilket bidrag som sänds.

Nåväl, jag vill ta tillfället i akt att nämna det bidrag som vann JESC åt Georgien. JESC är ju en ganska skum tilldragelse, med begränsat intresse dessutom. Tävlingen dominerades 2008 av de i vuxensammanhang lilleputtiga ESC-nationerna Armenien, Vitryssland, Bulgarien, Cypern, Makedonien, Georgien, Litauen, Malta, Rumänien och Ukraina. Bara en mindre grupp länder lyckosamma i den äldre tävlingen också deltog också i barnvarianten, nämligen Belgien, Grekland, Nederländerna, Ryssland och Serbien.

Icke desto mindre är vinnarlåten riktigt häftig. Den börjar som en Hits for Kids-låt i hardcore techno-version, för att i slutet smudda vid klassisk musik som brygga till ett etno-crescendo. Underbart! Varför kunde inte, bortsett från åldersgränserna, Georgien skicka den här istället för Disco-Borat?

(se video-versionen för en mer tillrättalagd sånginsats)

Till sist vill jag publicera några rättelser från Anders inlägg:
- 3G är ingen mobiloperatör, utan står för tredje generationens mobiltelefoni.
- Verka Serduchka ställde upp i ESC 2007, inte förra året (vi räknar nu år 2009 anno domino)
- Det heter "medieuppmärksamhet", samtliga sammansättningar med någon variant av "medium" som förled blir "medie". Jämför "Akvarium" som böjs på samma sätt. Ingen skulle prata om en "akvariafisk".

Georgien - Stephane & 3G - We don't wanna put in

Den som säger att politik och schlauger inte hör ihop kommer inte att trivas i årets tävling. Vi är bara inne på femte bidraget och har redan avhandlat Israel-Palestina-konflikten. Nu är det Georgien-Rysslands tur. Något säger mig att en hel del mediauppmärksamhet kommer riktas mot det här Günther & the sunshine girls vs. Alcazar-kollektivet. We don't wanna Putin är alltså en discodänga om kriget mellan Georgien och Ryssland förra året.

Något säger mig också att det kan vara rätt kontroversiellt. Vilket nog gör låten till ett av tävlingens mest uppmärksammade bidrag. Vilket kommer ge en del röster.

Och på något sätt känns det som att det här numret har potential, även utan det politiska perspektivet. Discosoundet är så pass retro att det känns modernt. Borat-killen sjunger hyfsat (förutom det märkliga rappartiet). Det är lite Madonna-disco över slutpartiet. Koreografin är lätt att lära sig. Och refrängen är ju otroligt direkt.

Svagheten är kanske att det blir lite enformigt efter ett tag, men jag menar... Förra årets "dissa Ryssland monoton i discotakt"-bidra Dancing Lasha Tumbai slutade ju tvåa. Riktigt så bra tror jag inte det kommer sluta för Stephane och teleoperatören, men övre halvan av poängtavlan, definitivt.

För övrigt tycker jag alltid det är bättre att vara med och påverka än att bojkotta.

Rumänien - second opinion

Igår diskuterade jag och Tomas frustrationen över att vi hittills har varit rörande överens i potentialen hos de dissekerade bidragen. Idag kan jag glädja oss (för det är väl ingen annan som läser den här bloggen än?) att vi är lite oense.

Visst, studioversionen av Balkan Girls är catchy. Men det är Glassbilen-jingeln också. Låten har ett ok stick och en glad refräng, och har säkert en framtid på sommarens medelhavsdiscon. Men för att en uptempolåt ska slå i Eurovision behöver det kompletteras med fler ingredienser. Framför allt någon slags nationell touch. 2003-2005 var det just dansanta uptempolåtar med kvinnliga soloartister som dominerade tävlingen (Sertab, Ruslana, Helena Paparizou). Men alla minns vi stampandet och hornblåsandet i "Wild dances" eller den grekiska dansen "My number one". Vad finns det för rumänskt i Rumäniens bidrag?

Men det stora problemet är egentligen att 23-åriga prästdottern Elena Gheorghe inte pallar trycket live. Låten verkar gå lite för snabbt för henne, hon hinner inte andas och sjunger inte rent. Det är förvisso inget krav för att vara med i Eurovision Song Contest, men det kan underlätta för att komma på den övre halvan av poängtavlan. Om showen är bra går den säkert till final i brist på andra dansanta popakter, men sen tror jag Gheorghe landar får svårt att plocka finalpoäng.

I den rumänska uttagningen (där svenska bandet Biondo gästspelade) vann låten knappt före Blaxy Girls "Dear Mama" (en i mitt tycke snäppet bättre låt) trots att de senare fick publikens röster. Lite som när Sverige råkade skicka Martin Stenmarck. Tänk om någon kunde ha varnat Rumänien...

(Och Tomas, hon sjunger "For crowd delight we'll shine all night". Testat Google någon gång?)

Rumänien - Elena Gheorghe - The Balkan Girls

Jag ska erkänna från början, jag hajar inte vad låten handlar om. Alls. Rumänien ligger, såvitt jag och Wikipedia vet, inte på Balkanhalvön. Sjunger Elena Gheorghe om sin kärlek till sina systrar på Balkan? Kanske.

Skitsamma, det är en catchy låt. Verserna är väl inte mycket att hurra för, men refrängen "The Balkan Girls like to party, like nobody, like nobody" är riktigt hett som nog kan fastna. Det som kommer därefter, en textrad nån oktav högre upp som jag inte kan urskilja, bidrar till att ge låten mer liv, men kan bli svår att framföra lika snyggt live.

Vidare är det relevant att ifrågasätta scenshowen. Låten är upptempo och ger möjlighet till ett kul framträdande, men videon bådar inte gott. 80-talsestetiken går igen inte bara i det schack-färgade golver, vilket knappat följer med till Moskva, utan även i dansarnas kläder. Just klädvalet kan, tyvärr, vara aktiva val från rumänerna, vilket ger ett skräckscenario inför ESC. Nu vet vi att en del hemska kreationer från de nationella finalerna lyckligtvis försvinner till den stora (semi)finalen, men tills vi ser det låter vi varningsflaggan hänga ut.

Jag ser flaggan till trots fram emot att se hur bidraget ter sig i skarpt läge. Av de bidrag som Eurovisionsschlaugerbloggen gått igenom hittills är detta den bästa. Vi får se hur länge det förhåller det sig så!

Storbritannien - Second opinion

Vad jag aldrig förstått är hur låtskribenter tänker när de skriver ballader till Eurovision. Det brukar finns med ett dussin ballader minst, fattar de inte att just deras låt måste sticka ut?

En ballad är så utlämnande till låten. Dra på lite speed och lite basgångar så får du en låt vars brister du eventuellt kan dölja med en färgsprakande scenshow. Men med en ballad är du utlämnad till artisten och låten. Är artisten då något mindre än Mariah Carey eller Whitney Houston så behöver du en twist på låten för att den ska nå hem.

Det finns flera lyckade exempel på ballader som står ut i ESC-historien. 2004 års "Stronger every minute" av Lisa Andreas för Cypern eller 2002 års "Come back" av Jessica Garlick för britterna själva är bra exempel. Båda är klassiska snygg-tjej-själv-på-scen-med-smäktande-ballad-nummer, men båda två med en liten knorr i refrängen. Simpelt och smakfullt.

Jag tänkte förresten ta tre exempel, men kom bara på två. Säger en del om konceptet. Däremot finns det många exempel på andra ballader som lyckas stå ut, men då handlar det oftast om män, en annan typ av låt eller, som i Marija Serifovics fall, en annan typ av kvinna. Uppenbarligen krävs det en viss typ av utseende för att detta ska blockera tankarna på producenterna, som därmed släpper upp på sin artist på scen utan djupare tänk än en run-of-the-mill Disney-låt och uppmaningen "vifta loss med vänsterarmen så går det nog bra".

Avslutningsvis vill jag bara sticka ut hakan och påstå att det bästa Storbritannien har bidragit med till Eurovision under 2000-talet är Lindsay Dracass och "No Dream Impossible" 2001.

Storbritannien - Jade Ewan - It's my time

Alltså, varför deltar Storbritannien fortfarande i den här tävlingen om de inte tänker anstränga sig?

Artisten väljs genom ett slags Idolkoncept, Your country needs you. Så det här är lite som att vi skulle skicka Marie Picasso till Eurovision. Och det gör vi ju inte. För en artist i ESC har inte ett halvår på sig att charma tittarna - utan tre minuter.

Min första reaktion var att det här var ett ratat musikalnummer. Och mycket riktigt är det alla musikalers fader Andrew Lloyd Webber (tillsammans med amerikanska Diane Warren) som skrivit låten. På ett par timmar.

Jag undrar lite hur de tänker här. Vi ska flirta med en ung publik i Östeuropa. Ja - då tar vi in en gubbe som skriver musik för västerländska familjer. Och en dokusåpakändis som inte gjort så mycket stora konserter tidigare.

Det här är en skittråkig ballad av ett totalt anonymt glitterfodral som så gärna skulle vilja vara en ny Mariah Carey. Och det är hon inte. Det är inte din tur, Jade Ewen.

Israel - second opinion

Jag är ju av åsikten att Palestina borde vara med i Eurovision Song Contest. Tills dess tycker jag att det är väldigt positivt att Israel skickar en duo av det här slaget: en israelisk judinna (Noa, den mörkare) och en palestinsk-bulgarisk arab (Mira Awad, den ljusare) som sjunger på hebreiska och arabiska. Med risk för att låta pretentiös så är det just gränsöverskridande kultur som kommer att lösa konflikten i Mellanöstern.

Tydligen blev Noa tillfrågad av tv-bolaget om att representera Israel och tackade ja under förutsättning hon fick sjunga tillsammans med sin vän Mira - och att de fick skriva en låt inspirerad av konflikten.

Så, hur låter det då om Mellanösterns svar på Sahlene och Maria Haukaas Storeng?
Tja. Hm. Mjo.

Det här är en småtrevlig tvåstämmig bit. I vissa partier påminner den om Karin Glenmark i den outgivna ABBA-låten "Just like that". Jag nynnar spontant på delar av låten redan efter första lyssningen. Hantverket är oklanderligt, men jag kan inte komma ifrån att det känns som att låten är felproducerad. Hur hade den låtit som pampig ballad eller uptempo?

Scenmässigt känns det också lite som att det här är t.A.t.U som vuxit upp, klippt sig, skaffat ett jobb och flyttat in i ett radhus. Det är ett fantasilöst uppträdande, vilket förstås drar ner intrycket - och chanserna.

Men det här kan nog dra en del röster. Mira är halvbulgar. Österrike har uppmärksammat duon ganska mycket medialt. De har uppträtt tillsammans i Frankrike, med den passande Beatles-covern "We can work it out".

Jag säger såhär: vidare från semin och säkert över mittenpinnen på poängtavlan, men det här är ingen vinnarlåt.

Jag bjuder också på ett bonusklipp där Noa och Mira blir interjuade om konflikten i Mellanöstern och sjunger ovan nämnda "We can work it out":

Israel - Noa och Mira - "Einaiych" ("There must be another way")

Israel har sin egen lilla nisch i Eurovision, nämligen att skicka bidrag som i grunden handlar om samma sak: Israel, dess historia, dess religion och de konflikter landet ligger i med sin omgivning. Jag tycker det hela är lite självupptaget. Kom igen liksom! Sverige har också sina tusenåriga konflikthärdar, men inte skickar vi uteslutande eurovisionbidrag som handlar om Nils-Petter Sundgren för det...

Nåja. Detta år blir det ännu en uppvisning i kosmopolitisk kamratskap och åt alla önskningar om fred på jorden. Dock med en fin liten touch, som faktiskt berör. För första gången någonsin representeras nämligen Israel av en arabisk-israelisk artist, Mira Awad. Tillsammans med Achinoam Nini, Noa kallad, kommer Mira framföra låten Einaiych, vilket alltså tydligen betyder "There must be another way" på hebreiska. Se där, hur man kan få ner en onödigt lång mening till en samling vokaler och ett gurgelljud. Underbart vackert språk, det där!

Själva låten är väl småtrevlig, refrängen rentav njutbar, men även om det inte är någon ballad så är låten tunn och långsam för att vara spännande. Parat med att det knappast är något lysande framträdande att vänta lär låten försvinna i mängden. Förutom i Jordanien då. Där brukar nämligen Israels bidrag censureras när landet sänder Eurovision. Och med en så liten detalj påminns man om att regionens problem trots allt är reella och allt annat överskuggande.