Moldavien - second opinion

Jag uppmuntrar gärna alla bidrag som är något jag inte hört förut. Och det här har jag inte hört förut, var så säker. Lite chockad i inledningen, rentav.

Men den rycker tag, det gör den. Rytmerna och den rena entusiasm och glädje som artisterna står för. Eller "äkta och hjärtligt" som Anders uttrycker det på sitt vanliga huvud-spik-manér.

Därmed inte sagt att jag håller med Anders om att Moldavien har en spikrak väg till en topplacering att vänta. Det tror inte jag. Det är viktigt att sticka ut i Eurovision, men lika viktigt är det att verka igenkännande.

Nu kan jag förstås mycket lite om moldavisk dans. Kanske är det i övriga östländer mycket bekant, kanske är det mycket exotiskt. Men i vilket fall är det mycket av endera. En ESC-hit måste blanda nytt och gammalt. Framför något spännande mot en backdrop av gammal skåpmat.

Receptet varierar förstås: ibland är det mer nytt, ibland mer gammalt. Ibland kläs det gamla i nya kläder, ibland är det så gammalt att det blir nytt. Här finns flera exempel. Ruslana framförde ingen svår Ukrainsk folkvisa till, förment, ur-ukrainsk dans. Istället framfördes en ganska vanlig pop-dänga. Men med lite djurhudar, stark energi och en vild dans så gick det hem.

På samma sätt med Lordi. Visst stack det ut, men de riktiga hårdrockarna skrockade åt bidraget. Det var inte hårdrock, sa de. Det var pop. Och visst var det det, men i monster-rockkostym. Just därför kunde de vinna. Finska representaterna ett par år senare, Teräsbetoni, var bland dem som hävdade att Lordi inte var hårdrock. Istället var de bättre represenanter för finsk hårdrock. Så vann de inte heller.

Min bedömning är att Nelly Ciobanu får det svårt just eftersom "Hora din moldova" helt enkelt är för mycket etno. För tillräckligt många blir det helt enkelt otillgängligt, utan möjlighet att förstås, än mindre uppskattas. Nog kan de nå en bra placering, men det blir svårt.