Israel - second opinion

Jag är ju av åsikten att Palestina borde vara med i Eurovision Song Contest. Tills dess tycker jag att det är väldigt positivt att Israel skickar en duo av det här slaget: en israelisk judinna (Noa, den mörkare) och en palestinsk-bulgarisk arab (Mira Awad, den ljusare) som sjunger på hebreiska och arabiska. Med risk för att låta pretentiös så är det just gränsöverskridande kultur som kommer att lösa konflikten i Mellanöstern.

Tydligen blev Noa tillfrågad av tv-bolaget om att representera Israel och tackade ja under förutsättning hon fick sjunga tillsammans med sin vän Mira - och att de fick skriva en låt inspirerad av konflikten.

Så, hur låter det då om Mellanösterns svar på Sahlene och Maria Haukaas Storeng?
Tja. Hm. Mjo.

Det här är en småtrevlig tvåstämmig bit. I vissa partier påminner den om Karin Glenmark i den outgivna ABBA-låten "Just like that". Jag nynnar spontant på delar av låten redan efter första lyssningen. Hantverket är oklanderligt, men jag kan inte komma ifrån att det känns som att låten är felproducerad. Hur hade den låtit som pampig ballad eller uptempo?

Scenmässigt känns det också lite som att det här är t.A.t.U som vuxit upp, klippt sig, skaffat ett jobb och flyttat in i ett radhus. Det är ett fantasilöst uppträdande, vilket förstås drar ner intrycket - och chanserna.

Men det här kan nog dra en del röster. Mira är halvbulgar. Österrike har uppmärksammat duon ganska mycket medialt. De har uppträtt tillsammans i Frankrike, med den passande Beatles-covern "We can work it out".

Jag säger såhär: vidare från semin och säkert över mittenpinnen på poängtavlan, men det här är ingen vinnarlåt.

Jag bjuder också på ett bonusklipp där Noa och Mira blir interjuade om konflikten i Mellanöstern och sjunger ovan nämnda "We can work it out":