Cypern - second opinion

16-åriga estettjejen Christina Metaxa vann överlägset i Cyperns schlaugeruttagning och hoppas på final för första gången sedan 2005.

Låten är skriven av hennes storebror och musikpartner in crime om rädslor inför at växa upp. Sött. Det påminner lite om Cyperns tidigare försök med fina Stronger every minute för några år sedan, vilket ju blev väldigt lyckat för alla inblandade.

Frågetecknet är väl dock om Christinas röst och nerver håller för den stora publiken och scenen i Moskva. Jag håller tummarna.

Cypern - Christina Metaxa - Firefly

Egentligen tycker jag det är en bra låt. Den är författad av Christinas bror, och även om den känns lite Disney så har den ett driv och en positiv känsla. I like.

Men vad är det med den här grejen om att skicka unga tjejer som inte kan sjunga live? Att döma av nedanstående liveklipp är det mute-knappen som gäller när Christina ska börja sjunga.

Notera f.ö. att denna låten finns i uppdaterad version, lite mer uptempo. Nedanstående version är nog den äldre versionen, tror jag. Här är den påstått nya varianten.

Slovakien - Second Opinion

De två länder som utgör det forna Tjeckoslovakien är två något udda fåglar i Eurovision-sammanhang. Båda har bara ett fåtal framträdanden och inga framgångar att stoltsera med. Tjeckien debuterade först 2007, och kom sist i semin. Året därpå kom de näst sist. Fortfarande har landet aldrig varit i final, och med tanke på årets bidrag förblir det nog så.

Då är Slovakien något bättre, men inte mycket. Landet deltog första gången 1993, men fick då deltaga i en kvaltävling för sju hugade öststater. Slovakien kom fyra i den kvaltävlingen och eftersom bara tre gick vidare blev det alltså ingen ESC-tävling. 1994 återkom dock Slovakien, och fick femton poäng och en nittondeplats (av 25) med sig hem. Den dåliga placeringen gjorde att de inte fick vara med 1995. Först 1996 kom Slovakien därför tillbaka, och fick också sin bästa placering någonsin: 19 fräscha poäng gav nämligen en 18-plats. Slovakernas rekord var inte bra nog för direktkvalificering 1997 och därför dröjde det till 1998 för en tredje chans. Det gick förstås åt helvete det också. 21:a plats av 25 möjliga, bara åtta ensamma poäng. Detta trots att den slovakiska låten hette "Modlitba", dvs samma namn som Serbiens vinnarlåt 2007. Ironiskt!

Nåja. Efter detta nittiotalsdebacle tog det 11 år för Slovakien att återfå ESC-glöden. Man kan ju undra varför, Tjeckiens framfart kan ju inte ha bådat gott?

Visst, Slovakerna är lite ringrostiga. Men detta är ju bara löjligt. Jag vet inte exakt vad det är i bidraget jag ogillar. Det bara skär sig någonstans, och jag får inte ut någon melodi eller känsla av det alls. Jag hoppas vi slipper detta i finalen!

Slovakien - Kamil Mikulčík & Nela Pocisková - Leť tmou

Slovakien har inte tävlat i Eurovision sedan 1998. Det firar de med att skicka en ung polsk version av Androla med en duett som börjar otroligt segt, sen blir irriterande och så avslutas den med något slags crescendo i pipiga toner av Pocisková.

Det är mycket känslor och inte särskilt fångande eller direkt. Framför allt tycker jag inte att de två rösterna kompletterar varandra utan snarare skär sig. Som olja och vatten. Jag kände att jag varit lite väl negativ i de flesta av de senaste schlaugerbloggarna, men det finns faktiskt inte en enda del i mig som tycker att det här är bra.

Bidraget handlar om att låta det gamla vara glömt och gå vidare. Låt nu det här bidraget vara glömt och gå vidare.

Kroatien - second opinion

Om man skickar en låt från samlingsskivan "Sävlig Charterskval 1997" så förtjänar man varken att komma till final eller att bli ordentligt recenserad på Eurovisionsschlaugerbloggen. Alibi-kvinnan Andrea är det enda som verkar ha potential i bidraget, men hennes roll är som sagt minimerad till sidekick och en wailing.

Huvudpersonen Igor vill egentligen bli präst. Varför gav han upp?

Lycka till nästa år, Kroatien.

Kroatien - Igor Cukrov feat Andrea - Lijepa Tena

Det har funnits många balkanballader genom åren som jag har uppskattat, det här är inte en av dem. Jag tycker det här är skittråkigt. Jag gissar att det ska vara smäktande, men det säger mig ingenting. Tvärtom sitter jag och stör mig på Igors nasala sång. I varje fall i klippet nedan. Kanske var han förkyld vid tillfället?

Vad Andreas roll är är heller inte tydligt. Antagligen slängde de in henne som sidekick för att det skulle bli för tråkigt annars. Hon har ju ingen självständigt del i låten. Håller körsångarna på att slå sig fria och följa ut på scen? Kanske är detta en kroatisk revolution. Jag tycker som sagt mest det är trist...

Polen - second opinion

När Polen annonserats så kan ni trycka på mute. Tre minuter senare är ni då lyckligare än miljoner andra TV-tittare. Lycka till!

Polen - Lidia Kopania - I Don't Wanna Leave

Vid första tonerna trodde jag att jag råkat klicka på Islands bidrag. Men det här är tydligen Polen som fortsätter att leka västland. Och det enda värre än när västländer tror att de slentrianmässigt kan skicka en skvalpopradiodänga till Eurovision är när baltländer försöker skicka en västerländsk skvalpopradiodänga.

Lida Kopania gör vad hon kan, men jag tycker att det här är extremt tråkigt. Nästan ännu mindre intressant än förra årets (tand)blek(t)a bidrag For life. Det känns desperat, fantasilöst och kisspaus.

Malta - second opinion

Känns det inte som att någon borde ge Malta tipset "kom med något nytt" nu när Chiara åter igen representerar landet? Men kan man klandra henne? Sedan sist har hon bland annat uppträtt med Michael Bolton och Boney M.

"What if we" är en rätt intetsägande ballad som rätt länge saknar en refräng och jag håller med Tomas om att inte heller sången imponerar. Balladrösterna borde istället gå till Island.

Väldigt märkligt också att låten är kompad med något slags Ricky Martin-fotbollstrummor som pumpar på i bakgrunden.

Just nu är Chiara ute på en massiv promotionturné. Det lär behövas om hon ska ta sig till final.

Malta - Chiara - What if we

Malta ställde upp i Eurovision första gången 1971. Efter tre bidrag under 70-talet tog dock ön time-out och återkom först 1991. Sedan dess har de dock varit med varje år.

Chiara är lite av Maltas Carola. Hon har tävlat för Malta två gånger tidigare, 1998 kom hon trea och 2005 kom hon tvåa. En andraplats var tangerat rekord för Malta (som också knep andraplatsen 2002) och av Maltas fyra bästa resultat (2 andraplatser och två tredjeplatser) så stor Chiara för hälften.

Inte undra på att Malta skickar henne en gång till. "What if we" är en powerballad, som faktiskt är ganska stark. Den känns ödesmättad, men lite för mycket så. De hade kunnat tonat ner den lite. Nu passar den säkert bra som bakgrundsmusik i ett sammandrag efter fotbolls-VM eller så, men i sig själb blir det inte så kul tycker jag.

För övrigt är det lite kul, apropå fotbolls-VM ovan, är att sportfilmer och schlagerballader ofta är uppbyggda på samma sätt. De ska starta svagt, långsamt byggas upp för att efter mitten få en motgång (dvs ett breakdown eller dylikt) för att sedan bli starkare av detta (tonartshöjning!) och gå segrande ur filmen/avslutade med ett crescendo!

Sport och idrott är ibland allra såtaste vänner.

I övrigt är jag inte imponerad av Chiaras sångsinsats i live-klippet nedan.

Bosnien-Hercegovina - Second opinion

Jag gillar det här mycket. Det är en bra ballad, den sätter sig direkt på hjärnan. I videon är ju också Sovjet-estetiken fullständigt lysande. För egen del kanske jag inte hade använt det, av politiska skäl om inte annat, men snyggt är det ju.

Däremot tycker jag inte att det är optimalt att bara "översätta" videoversionen till en scen, som de verkar ha gjort i denna liveversion. Dessutom blir det ganska stillastående och, som Anders påpekar, oengagerat.

Nå, nu behöver ju inte det vara ett hinder. En bra låt kan vinna utan ett bra framträdande. Men ett bra framträdande hjälper en bra låt att nå fram bättre, och kanske tilltala de grupper som inte tycker att låten är värd att rösta på. Att konståkningsstjärnan Plusjenko var med i Rysslands bidrag förra året (helt utan uppenbar koppling till själva låten) bidrog absolut till Dima Bilans vinst. Jag tror inte heller att Serbiens "Molitva" vunnit året dessförinnan om inte Marija Serifovic satt upp ett riktigt starkt framträdande. Samma sak gäller, mer uppenbart, för Lordi och Ruslana tidigare år. Hade Lordi i vanliga läderbyxor vunnit? Ruslana om hon stått i balklänning och sjungit in i en mick? Knappast.

Nu är Reginas liveframträdande inte på något sätt dåligt. Men jag hoppas de anstränger sig och skapar lite mer av en show till ESC, det vore så roligt att få se något riktigt bra av detta.

Oavsett show tror jag dock detta är en av favoriterna. Inte minst eftersom Bosnierna aldrig vunnit förut. Med en vinst för Bosnien-Hercegovina i år håller sig raden av förstagångsvinster (alla segrare från 2001 och framåt) i sig.

Bistra Voda är inte ett av min personliga favoriter, men jag tror det kan vinna. Sarajevo 2010?

Bosnien-Hercegovina - Regina - Bistra Voda

Sarajevobandet Regina spelade i Malmö och Göteborg i påskas, inför en enligt uppgift entusiastisk publik. Bidraget valdes ut av en jury men bandet och låten har ett starkt stöd på hemmaplan.

Det här är nämligen balkanballad när den är som bäst (även om den i vissa partier påminner om Stad i ljus) och den är frontas av en bosnisk Markus Kronegård som sångare. Konceptet känns som att det sitter med militära outfits, flaggor och färgskalor i synk. Videon har något slags retro Sovjetstuk.

Möjligen kan det kännas lite segt och möjligen lite oengagerat ibland (i alla fall i liveframträdandet) men det känns samtidigt som att det är petitesser och att det här är en av kandidaterna till slutfighten. Eurovision älskar sina balkanballader.

Makedonien - second opinion

Yeeeeaahhhh! Det är ett uttryck som textförfattarna till Makedoniens bidrag kände var fräscht 2009. Så vi upprepar det genom hela låten och slammar på med ostämda gitarrer däremellan.

Hockeyfrillan vid micken lyckas dessutom pricka några falska toner och jag hoppas och tror att det blir spiken i kistan och låten fastnar i kvalet, även om grannländerna brukar vara generösa mot Makedonien.

Jag har väldigt svårt att se framför mig vilka som skulle engagera sig i att rädda kvar det här rockmanglandet i tävlingen.

Makedonien - Next Time - Nešto što kje ostane

Makedonien har en mycket diversifierad ESC-historia. Dels skickade de XXL till Stockholm 2000 för att sjunga "100% te ljubam", vilket visade sig vara kanske den sämsta ESC-låten genom tiderna. Sången och dansen är 100% fruktansvärd, och låten i sig var inte så bra till att börja med...

Å andra sidan har de skickat trallhits som "Ninanajna" 2006 och härligt svåra låtar som "Life" 2004 (i sjuåttondelstakt!). "Life"-sångaren Tose Proeski avled tyvärr i en bilolycka häromåret, förresten.

"Något som kommer att förbli, lyder titeln till årets låt. Men nej, det kommer inte förbli. Hoppas jag innerligt. Otroligt platt och livlöst, inte minst som sångaren mest går omkring och tittar ner i mikrofonen. Bu!

Portugal - second opinion

Det här är riktigt bra grejer! Den som läser min vanliga blogg vet att jag har en fäbless för everything latino, och det inkluderar portugisisk gladfolkvisepop!

"Todas os ruas do amor" har goda chanser att bli vårens pepp-låt i min ipod. Perfekt för soliga dagar att drömma sig iväg till Maderia, Azorerna eller (ännu hellre) Brasilien.

Däremot har Anders rätt i att det inte räcker till många poäng i ESC. Till och med en finalplats lär bli svår. Tyvärr, ty nästa år kanske Portugiserna prövar en Fado igen, och då blir det tre trista minuter att uthärda... Om så, så skyll inte på mig!

Portugal - Flor-de-Lis - Todas as ruas do amor

Är det en kulturpaus på en miljöpartikongress? Nej, det är Portugals bidrag i Eurovision 2009. De blev dock ditskickade av den nationella juryn, då de röstande tv-tittarna egentligen föredrog ett annat bidrag.

Som jag återkommit till flera gånger är receptet till framgång i Eurovísion att lyckas skapa ett framträdande som 1) sticker ut 2) blandar musikinfluenser från både väst och öst. Vad gör du Portugal? De skriver någon slags folkpopvisa utan potential för vare sig radio- eller dansgolvsspelningar och kryddar uppträdandet med en sångerska och några musiker som står rakt upp och ner och gungar i takt med musiken. Inte okej.

Jag får upp en helt annan låt i huvudet, med Mora Träsk... "En sjöman for till shoobi-doo, för att lära sig om shoobi-doo, och när han kom till shoobi-doo, fick han lära sig om shoobi-doo". Jag lägger ingen värdering i det.

Turkiet - second opinion

Jag tar tillbaka allt om att Rumänien skulle vara årets Elena Paparizou. 24-åriga Hadise skulle lika gärna ha startat sin karriär i Elena Teens.

Jag tycker att låten känns lite platt och lågbudget vid första lyssningen. Lite en ung Maria Carey, underproducerad och allt för förlitande på hennes snygga kropp och fantastiska röst. Förutom att Hadise inte har samma röstresurser.

Konceptet med dunkdunk-låtar med kvinnliga sångerskor med dansare skulle ju kunna anklagas för att vara en aning uttjatat. Men varför sluta innan det visat sig inte fungera längre?

Jag är beredd att hålla med Tomas och en hel del andra förhandstippare att det här kommer att placera sig rätt bra. Shake that ass for me.

Turkiet - Hadise - Düm Tek Tek

Belgiskfödde Hadise tar med sig höftvickningarna tillbaka till Eurovision som vi inte sett dem sedan Sertab 2003. Trots bra försök av Kenan Dogulu 2006 och ett helt fantastiskt rockframträdande av Mor ve Ötesi förra året känns det bra att Turkiet är tillbaka i gammal god stil.

Eller ja, ny god stil med touch av lite dålig smak. Höftvickningarna överstiger vida det Sertab presterade. Dregelvarningarna når seismologiska höjder i detta översexualiserade bidrag som rentav grekernas Eurovisionansvarig månne rodnar något över.

Hadise är snygg och producenten tänker satsa på det konceptet. Förvänta er mycket lite kläder. Förvänta er många inzoomningar på Hadises höftparti, dvs höft och nedåt. Förvänta er att Hadise något krystat vänder sig om för att TV-kameran ska få en bra rumpbild till textraden "feels like there's no way back".

Med detta sagt verkar Hadise cool, om hon på scen i Moskva vågar spela ut typ som i live-versionen nedan. Låten är fartig och dansvänlig, även om själva "Düm tek tek"-et känns lite aggresivt, på något sätt. Jag tycker inte det är en vinnarlåt, men det kommer självklart till final och jag skulle bli förvånad om den inte når topp tio. Helt klart chans på topp fem, rentav.

Island - Second opinion

Jag är ingen balladkille, men jag tycker det här är ganska bra. Det är lite förutsägbart, men det händer ändå saker och jag tycker Johanna ger ett bra driv i låten.

Jag tror mig kunna kalla det här årets bästa ballad!

Däremot har Anders förstås rätt i att det antagligen inte går hem över hela kontinenten. Men ballader har sin plats i ESC och jag tror ändå på en respektabel placering.

Island - Jóhanna Guðrún Jónsdóttir - Is It True?

18-åriga Jóhanna Guðrún Jónsdóttir vann hemmasegern överlägset på Island när hennes "Is it true?" fick dubbelt så många röster som tvåan i Söngvakeppni. låten är otroligt gullig. Lämnar lite kakdegseftersmak i munnen. Nästan lite väl sliskig. Och framför allt lite för plain västerländsk radiopop för att gå hem i Eurovision.

Synd på en så rar ärta. Jóhanna Guðrún Jónsdóttir verkar vara en multitalang som både har uppträtt i en hyllningskonsert till Madonna, spelat in isländska barnskivor och är signad för Sony via musikbossen Tommy "Jag hittade Mariah Carey" Mottola.

Jag saknar Silvía Nótt och Til Hamingju sland. Ett av 2000-talets bästa Eurovision-bidrag.

Ryssland - second opinion

"SVT har inte råd med en vinst", brukar kvällstidningarna spetsa till det strax innan finalen. Kanske för att besvikelsen inte ska bli för stor när vi kommer på 19:e plats igen. Man kan ju bara tänka sig hur tight livremmen satt åt Irland efter sviten 1992-1996 då de vann fyra gånger på fem år.

Men den som verkligen inte har råd att vinna borde ju vara Ryssland som precis bränt en och annan rubel på spektaklet. Och med den här konstiga etnoballaden till feminin version av "Papa don't preach" lär det inte heller vara någon risk. Jag har faktiskt inte så mycket mer att säga.

Läcker video är det i alla fall.

Ryssland - Anastasia Prichodko - Mamo

Anastasia är ukrainska, och försökte ställa upp för Ukraina först. När hon inte vann klagade hon hos presidenten och i domstol. Sen gick hon till Ryssarna och blev deras hemmakandidadat. Märklig historia det hela, men en positiv effekt är att det, nationalistiska, Ryssland får en ukrainsk artist som i Moskva sjunger delar av det ryska bidraget på ukrainska. Det tycker jag är bra.

Tyvärr är det väl också det enda med bidraget som är bra. Själva låten är ganska menlös. Inte dålig, men ingenting extra. Framförandet verkar inte heller bjuda på några excesser. Om Ryssland förra året slog på stort med en Timbaland-producerad låt, Dima Bilans allra mest slemmiga moves och isdansaren Plusjenko som lök på laxen, så verkar de nu ha haft en mer soft approach: "Vem är du? Jaha, ratat i Ukraina. Jaja, det blir nog bra..."

Frankrike - Second opinion

Ingen kan deppmusik som fransmännen. Det här skulle kunna vara bakgrundsmusiken till Schindlers list. Själv föredrar jag 'Allo 'Allo...

Men visst, det är fint och så. Det bryter förhoppningsvis av bra i finalen om det hamnar mellan två lite mer upptempo bidrag. Men detta är långt ifrån fransmännens främsta bidrag, eller ens främsta ballader på senare år. Sandrine Francois framförde 2002 Il faut du temps och , en underbar låt. Det är också Frankrikes senaste bidrag som fick en bra placering med en femteplats. Efter det har det varit femtondeplats och sämre som gällt. Lite oförtjänt kan tyckas såhär i efterhand, för Frankrike har haft flera bra bidrag under året: Louisa Baïleches "Monts et merveilles" 2003 Virginie Pouchains "Il etait temps" 2006 var lugnare bidrag där dock framför allt Monts et merveilles står ut som en riktigt bra låt. Les Fatals Picards "L'amour a la francaise" 2007 och Sebastien Telliers "Divine" 2008 stack ut som humoristiska uptempolåtar (inte minst rebelliska i den meningen att de sjöng delvis på engelska). Sist, men inte minst, får vi inte glömma Ortals "Chacun pense a soi" 2005, som var någon typ av minimalistisk synth-dance.

Sex låtar från de senaste sju åren som är bättre än årets franska bidrag. Jag hoppas på snar bättring redan nästa år.

Frankrike - Patricia Kaas - S'il fallait le faire

Det finns en väl etablerad bild av att Frankrike alltid skickar smäktande franska ballader som inget annat land gillar. Förra året kändes väldigt fräscht med creddiga Sebastién Tellier och hans "Divine", en riktigt bra låt som slutade på en obegriplig 19:e plats.

I år kör Frankrike tillbaka på det gamla spåret, det är ballad med kvinnlig sångerska som gäller. Men det behöver inte vara negativt. Det här är i och för sig ingen Eurovision-dänga, saknar intensitet och power och kommer inte skrapa ihop tillräckligt med poäng för en toppstrid. Men det känns definitivt som något jag skulle kunna lyssna på hemma.

Patricia Kaas är en av Frankrikes största sångerskor med 16 miljoner sålda album runtom i världen. Låten är plockad från något slags comebackalbum som fansen fått rösta fram bidraget från. Tänk 60-talsklassiker i nytappning med en sval och behaglig röst. Tummen upp, Frankrike!

Bulgarien - second opinion

Ni vet den där mostern som luktar illa som man inte vill ska komma på släktträffen? Eller kollegan som sänker stämningen på jobbet och ingen vill jobba med? Ungefär så ser jag på Bulgariens insats i Eurovision Song Contest 2009. Det här är så dåligt (i alla fall i liveversion) så att jag tror att de andra artisterna kommer att vägra att sitta bredvid Krassimir Avramov i green room.

Tydligen försörjer sig Avramov delvis som pantomimartist i hemlandet. Tänk om han ändå hade ställt upp med ett nummer från den repertoaren?

Bulgarien - Krassimir Avramov - Illusion

Under melodifestivalfinalen skapade jag viss oro i TV-soffan genom att påpeka att opera, även om det "sticker ut" en del, ingalunda är helt okänt inom ESC utan tvärtom dyker upp titt som tätt. Föga visste jag då att det rentav skulle finnas fler opera-bidrag till och med i årets upplaga.

Bulgarien har en liten tradition av att sticka ut och pröva nya områden i ESC. Förra året satsade de på lite najs techno-dans med "DJ, take me away", en för ESC rimligt nyskapande låt med potential som dock förstördes av ett helt misslyckat framträdande. Ändå kom de elva i sin semifinal och därmed bara en placering från en final! Till final kom Bulgarien året innan, 2007, med "Voda" som också var något som jag inte tror ESC sett tidigare: någon typ av kroumata-techno, kanske är inte en helt orättvis etikett. Den gick hur som helst bra och blev femma i finalen, sålunda Bulgariens bästa placering hittills.

I år går Bulgarien igen i de lite mer oväntades ytterkanter. Krassimir Avramovs version av pop och opera - popera - tror jag har viss potential. I videoversion kan man också höra antydan till att det skulle finnas något guldkorn i låten, även om det döljs av underliga medeltidsbilder och en tämligen omotiverad sexscen.

I liveversionen, se nedan på egen risk, sopas alla sådana antydningar åt sidan. Det är förfärligt. För en operasångare att sjunga "vanligt" är redan det en utmaning, Avramov klarar inte riktigt av detta. Att till exempel försöka sjunga refrängen med "operarösten" är helt uppenbart en dålig idé.

Avramov behöver en kör för att sjunga själva låten, så att han själv kan komplettera med spännande opera-toner. Så fungerar det, till viss del, i videoversionen och det är därför troligen så det är tänkt att låta också på scen. Varför det inte fungerar är svårt att säga, men kanske är det något de lyckas lösa till semifinalen.

Tilläggas bör att låten även i videoversion lämnar en helt övrigt att önska. Det är en svag låt till att börja med. Får bulgarerna dock låten och operan att harmoniera tror jag de kniper en finalplats. Men på basis av vad jag har sett här känns det som att det skulle kräva ett mirakel!

Litauen - second opinion

Jag gillar att det är en lugn låt med tydlig soul-känsla. Tänk Craig David. Men detta hade inte varit förstasingeln från någon mer känd artist. Låten har inget extra, annat än just att det är souligt.

Jag får inte heller känslan att Sasha själv har så mycket att bjuda på, annat än hatt på sned. Ingen hit, men den ligger bra i semifinal 2, med mer raska låtar runt omkring. Så jag ger den ändå en chans till de lägre finalplatserna.  Chanslös i finalen.

Litauen - Sasha Son - Love

Peter Jöback har flyttat till Litauen och spelat in Queencovers. Skulle man kunna tro att det här är en installation av. Men i själva verket är det litauiska "Fame Academia"-eleven Sasha Son som sjunger om kärlek så det smärtar i bröstet.

Han tror på varenda ord han sjunger och jag tycker att "Pasiklydęs žmogus" känns modern (dock med smäktande retroinramning) - och bra. Definitivt den bästa balladen vi schlaugerbloggat om hittills. Det känns verkligen som ett av bidragen som är helt beroende (om det finns de som inte är det) av scenframträdandet. Om man lyckas få det här att se maffigt ut i Moskva kan det gå en bra bit, men det har ingen fribiljett någonstans.

Andorra - second opinion

Hm. Av någon anledning får jag Lene Marlin på huvudet när jag lyssnar på fröken Georgi. Eller någon annan av de lite mer basic singer-songwriter-brudarna. Da-ah-ah-ah-ah...I know that I'm right. Harmlöst men lite småtrevligt, sådär.

Jag är nog ganska enig med Tomas i det här fallet. Jag gillar det mer än jag tror på det. Helt okej låt, helt okej artist, men ingen ögonbrynshöjare - ingen final.

Andorra - Susanne Georgi - La teva decisió (Get a life)

Den lilla pyreneiska nationen har en särskild plats i mitt ESC-hjärta. Dels att de håller på traditionen att framföra hela eller delar av bidraget på katalanska. Dels för att så yttigt land överhuvudtaget presterar ett bidrag varje år (sedan 2004). Dels att det ett par gånger har varit riktigt bra grejer de skickat.

Jag gillade både "Salvem el món" 2007 och "Sense tu" året innan. "Salvem el món" blev också tolva i sin semi, nära att gå vidare alltså. "Sense tu" blev dock, tråkigt nog, sist i sin semifinal... Övriga bidrag har hamnat någonstans däremellan, någon final har Andorra aldrig fått delta i.

Icke heller så denna gång, tippar jag. Nu satsar Andorra danskt. Det är den yngre av systrarna Georgi, mer kända som "My and My", som nu ställer upp för Andorra. Me and My, i sin tur mest kända för hiten "Dub i dub" (som i smurfhitsversion blev "Blubiblub - undervattenssmurf"), har ett par gånger ställt upp i danska uttagningen till ESC, Melodi Grand Prix, nämligen 1991 och så sent som 2007, men misslyckades båda gångerna. 1991 hade inte heller duon kunnat ställa upp i ESC, eftersom Susanne vid tillfället inte hade åldern inne.

Nu får hon revanch, när hon representerar Andorra, där hon enligt utsago bor och verkar. "La teva decisió (Get a life") är en bit som bygger på det beprövade konceptet "kvinna-med-gitarr". Eller i det här fallet "liten-kvinna-med-stor-gitarr". Gitarren är ju nästan lika stor som hela hon! Bygger de inga gitarrer i barnstorlekar?

Nåja, jag gillar främst delen i låten utan gitarr. Framför allt bryggan med staccato-synth precis innan refrängen gillar jag. Refrängen är väl okej, medan verserna känns otroligt tråkiga.

Eftersom det är Andorra vi talar om lär vi inte heller kunna förvänta oss nåt kul i scenväg, något som landet alltid varit dåligt på (tillsammans med musikvideor, som i vanlig ordning är bedrövlig i år).

Det blir en bottenplacering även denna gång. Trist, men jag kommer hålla en liten tumme ändå. Det vore kul med en framgång för Andorra!

Helgkollen vecka 14

Endast en liten förändring i denna veckas lista. Norge går direkt in på en fjärdeplats, lite under topptrion. Moldavien åker följaktligen ut.

1. Montenegro
2. Azerbajdzjan
3. Armenien
4. Norge
5. Rumänien
6. Serbien
7. Ukraina
8. Sverige
9. Estland
10. Irland

Norge - second opinion

Jag gillar Rybak. Han verkar vara en helyllekille, och det skiner igenom i bidraget. "Fairytale" är sådär glatt godtroget som bara norrmän kan framstå. Utan ett bekymmer ur världen, inte någonstans konstruerat. Det framstår som spontant och hjärtligt. Det är något som jag tror människor ser och tar till sig.

Ett annat framgångsrecept, som jag dock också ser som en nackdel. Är låtens simpla utförande. Såväl fiol-sticker som vers och refräng bygger på några få toner. Det blir ganska repetetivt, jag tror inte detta är något som lätt går att lyssna sönder.

Men det gör ju faktiskt detsamma i ESC. Dår är det ett par lyssningar som fäller avgörandet, och ett enkelt bidrag med mycket hjärta kommer slå mycket bra. Självlart final och jag tror på topp 5.

Nedan ett inslag från när Rybak (som föddes i Minsk i nuvarande Vitryssland, inte Ukraina som Anders påstår) är gäst i Sen kveld i NRK 2. Han är helt klart ett charmtroll, och vinner allas hjärtan när han har offentligt dåligt samvete för att ha raderat folks SMS.

Norge - Alexander Rybak - Fairytale

Då var det dags för grannlandet Norge att bli granskat av schlaugerbloggen. Det här är låten som bland andra Stockholm Prides före detta ordförande Håkan Steenberg (och många med honom) tror vinner hela tjottabalongen.

Norge har haft bra bidrag de senaste åren. Förra årets Hold on, be strong tycker jag var en av 2008 års vassaste låtar. Och jag är lika positiv i år. Jag är benägen att hålla med hypen ganska långt. Det är en låt som sticker ut, kombinerar lite norsk känsla med en östeuropeiskt touch och den där (Ukrainskfödde) Rybak verkar ju charmig som få.

Jag är kanske inte helt övertygad än om att bollen rullar ända in i mål, men en hög placering blir det för Norge. Annars äter jag upp en hatt.