Nu blir jag uppspelt! Det här är ju riktigt bra. Tvärtom mot vad Tomas säger så är jag övertygad om att det här går till final och gör bra ifrån sig. Ingen kommer att kunna motstå frontfigurens Sandra Nurmsalus smått fantastiska stämma, den medryckande fornestniska melodislingan och den tryckande kompet. Jag är kär! Och den estniska befolkningen också, då 82% av rösterna i den nationella finalen gick till det här kärleksbarnet mellan Sarek och Enya (framför pojkbandet Traffic).
En annan, mer seriös liknelse måste gå till det danska bandet Under Byen i högform.
Textmässigt handlar "Rändajad", eller "Resenärerna" om ändlösa resor genom öknar och vilka risker och faror som väntar en där. Lite som att följa dig genom eld och vatten.
Så, till skillnaden mellan den tidigare estniska finalen Eurolaul och det nya formatet Eesti Laul. Eesti Laul har mer formatet av en nationell musiktävling som ska kunna stå på egna ben oavsett om man väljer att delta i ESC innebarande år. Istället för en kväll så presenteras låtarna löpande under en längre period. Och så är tävlingen öppen för alla att skriva låtar till (så man kan göra en medial grej av hur många bidrag man fått in). Hmm... Varför känns det här bekant?
måndag 9 mars 2009
Estland - Urban Symphony - Rändajad
Inför det här året funderade esterna på att inte ställa upp alls i ESC. Formellt med hänvisning till Rysslands krig med Georgien, men kanske också med anledning av att Estland faktiskt aldrig tagit sig vidare från semifinalen, sedan dessa infördes 2004. Speciellt med tanke på förra årets lågvattenmärke med Kreisiraadios "Leto Svet", är det inte svårt att förstå dem. Det är varken lett eller balt att vara est, som ordstävet lyder.
Nå, en omröstning gav i varje fall svaret att Estland visst skulle ställa upp, varpå TV-bolaget ERR snällt gjorde som ombedda. Dock slopades deras nationella festival-koncept Eurolaul för det nya Eesti Laul. Exakt vad skillnaderna bestod i överlåter jag till någon annan (Anders?) att undersöka.
För att göra en lång historia kort: Estlands representanter i Moskva blir grupp "Urban Symphone" som medelst stråkar, basgångar och sång ska framför "Rändajad".
Konceptet bådar vid första anblick. En ljus och vän stämma mot en mörk musikalisk stråk-bakgrund, som tillsammans med trevliga (digitala) slagverksgångar mycket väl skulle kunna ge en riktigt spännande sound. Det "mystiska" i den mörka musiken passar väl med den estniska sången.
Men det är verserna det. Refrängen, där det hela ska lyfta, bär inte alls. Tyvärr.
Bom på final för Estland. I år igen.
Nå, en omröstning gav i varje fall svaret att Estland visst skulle ställa upp, varpå TV-bolaget ERR snällt gjorde som ombedda. Dock slopades deras nationella festival-koncept Eurolaul för det nya Eesti Laul. Exakt vad skillnaderna bestod i överlåter jag till någon annan (Anders?) att undersöka.
För att göra en lång historia kort: Estlands representanter i Moskva blir grupp "Urban Symphone" som medelst stråkar, basgångar och sång ska framför "Rändajad".
Konceptet bådar vid första anblick. En ljus och vän stämma mot en mörk musikalisk stråk-bakgrund, som tillsammans med trevliga (digitala) slagverksgångar mycket väl skulle kunna ge en riktigt spännande sound. Det "mystiska" i den mörka musiken passar väl med den estniska sången.
Men det är verserna det. Refrängen, där det hela ska lyfta, bär inte alls. Tyvärr.
Bom på final för Estland. I år igen.
söndag 8 mars 2009
Moldavien - second opinion
Jag uppmuntrar gärna alla bidrag som är något jag inte hört förut. Och det här har jag inte hört förut, var så säker. Lite chockad i inledningen, rentav.
Men den rycker tag, det gör den. Rytmerna och den rena entusiasm och glädje som artisterna står för. Eller "äkta och hjärtligt" som Anders uttrycker det på sitt vanliga huvud-spik-manér.
Därmed inte sagt att jag håller med Anders om att Moldavien har en spikrak väg till en topplacering att vänta. Det tror inte jag. Det är viktigt att sticka ut i Eurovision, men lika viktigt är det att verka igenkännande.
Nu kan jag förstås mycket lite om moldavisk dans. Kanske är det i övriga östländer mycket bekant, kanske är det mycket exotiskt. Men i vilket fall är det mycket av endera. En ESC-hit måste blanda nytt och gammalt. Framför något spännande mot en backdrop av gammal skåpmat.
Receptet varierar förstås: ibland är det mer nytt, ibland mer gammalt. Ibland kläs det gamla i nya kläder, ibland är det så gammalt att det blir nytt. Här finns flera exempel. Ruslana framförde ingen svår Ukrainsk folkvisa till, förment, ur-ukrainsk dans. Istället framfördes en ganska vanlig pop-dänga. Men med lite djurhudar, stark energi och en vild dans så gick det hem.
På samma sätt med Lordi. Visst stack det ut, men de riktiga hårdrockarna skrockade åt bidraget. Det var inte hårdrock, sa de. Det var pop. Och visst var det det, men i monster-rockkostym. Just därför kunde de vinna. Finska representaterna ett par år senare, Teräsbetoni, var bland dem som hävdade att Lordi inte var hårdrock. Istället var de bättre represenanter för finsk hårdrock. Så vann de inte heller.
Min bedömning är att Nelly Ciobanu får det svårt just eftersom "Hora din moldova" helt enkelt är för mycket etno. För tillräckligt många blir det helt enkelt otillgängligt, utan möjlighet att förstås, än mindre uppskattas. Nog kan de nå en bra placering, men det blir svårt.
Men den rycker tag, det gör den. Rytmerna och den rena entusiasm och glädje som artisterna står för. Eller "äkta och hjärtligt" som Anders uttrycker det på sitt vanliga huvud-spik-manér.
Därmed inte sagt att jag håller med Anders om att Moldavien har en spikrak väg till en topplacering att vänta. Det tror inte jag. Det är viktigt att sticka ut i Eurovision, men lika viktigt är det att verka igenkännande.
Nu kan jag förstås mycket lite om moldavisk dans. Kanske är det i övriga östländer mycket bekant, kanske är det mycket exotiskt. Men i vilket fall är det mycket av endera. En ESC-hit måste blanda nytt och gammalt. Framför något spännande mot en backdrop av gammal skåpmat.
Receptet varierar förstås: ibland är det mer nytt, ibland mer gammalt. Ibland kläs det gamla i nya kläder, ibland är det så gammalt att det blir nytt. Här finns flera exempel. Ruslana framförde ingen svår Ukrainsk folkvisa till, förment, ur-ukrainsk dans. Istället framfördes en ganska vanlig pop-dänga. Men med lite djurhudar, stark energi och en vild dans så gick det hem.
På samma sätt med Lordi. Visst stack det ut, men de riktiga hårdrockarna skrockade åt bidraget. Det var inte hårdrock, sa de. Det var pop. Och visst var det det, men i monster-rockkostym. Just därför kunde de vinna. Finska representaterna ett par år senare, Teräsbetoni, var bland dem som hävdade att Lordi inte var hårdrock. Istället var de bättre represenanter för finsk hårdrock. Så vann de inte heller.
Min bedömning är att Nelly Ciobanu får det svårt just eftersom "Hora din moldova" helt enkelt är för mycket etno. För tillräckligt många blir det helt enkelt otillgängligt, utan möjlighet att förstås, än mindre uppskattas. Nog kan de nå en bra placering, men det blir svårt.
Moldavien - Nelly Ciobanu - Hora din Moldova
Moldavien kanske inte är känd för sin musikexport (förutom Dragostea din tei förstås), men i ESC-sammanhang har de i alla fall geografiska konkurrensfördelar, insprängt mellan öst och väst.
"Hora din Moldova", Moldaviens dans, har minst sagt stöd från hemmapubliken. Låten fick maxpoäng av alla jurygrupper och 61% av alla telefonröster (trots 20 bidrag).
Jag gillar showen, spexig inledning och sen lite basic moldavisk dans (vad annars?). Kanske lite lågbudget, men i alla fall äkta och hjärtligt. Nelly Ciobanu har en rejäl pipa och verkar inte missa en enda ton.
Det låter lite som om Sverige skulle skicka klezmerbandet Den flygande bokrullen till ESC. Och det är bra. Jag tror att Europa är redo för klezmerschlauger och att det här bidraget flyger raka vägen till finalen och en hög placering. Speciellt om de lyckas knipa en plats mellan ett par av årets kisspauser till dussinballader.
"Hora din Moldova", Moldaviens dans, har minst sagt stöd från hemmapubliken. Låten fick maxpoäng av alla jurygrupper och 61% av alla telefonröster (trots 20 bidrag).
Jag gillar showen, spexig inledning och sen lite basic moldavisk dans (vad annars?). Kanske lite lågbudget, men i alla fall äkta och hjärtligt. Nelly Ciobanu har en rejäl pipa och verkar inte missa en enda ton.
Det låter lite som om Sverige skulle skicka klezmerbandet Den flygande bokrullen till ESC. Och det är bra. Jag tror att Europa är redo för klezmerschlauger och att det här bidraget flyger raka vägen till finalen och en hög placering. Speciellt om de lyckas knipa en plats mellan ett par av årets kisspauser till dussinballader.
lördag 7 mars 2009
Azerbajdzjan - second opinion
När man youtubar sig runt i jakt på nya schlaugerklipp att recensera så hör man ofta efter ca 6-8 sekunder om det här kommer att vara värt att lyssna igenom eller inte. Azerbajdzjans bidrag var ett sånt. Man hör direkt att det här är riktigt bra.
Svensk-azeren (heter det så?) Arash ville skriva en låt till Azerbajdzans uttagning, hittade 19-åriga sångerskan AySel på nätet och bestämde sig för att han ville sjunga duett med henne. Oavsett vad Tomas svamlar om så är det också så låten kommer att bli framförd i Moskva.
Det är en modern schlaugerdanslåt med tillräckligt mycket nationell identitet för att kunna locka röster både från öst och väst. Möjligen lite svag i personlighet, men en klockren hit och två röster som verkligen passar ihop.
Tycker man när man hör studioversionen. Jag får en varning när jag hör Aysel försöka sjunga låten acapella i en hälsning till Moldaviens nationella uttagning.
Och liveklippet bekräftar mina farhågor att numret har ganska mycket att önska: Godkända sånginsatser. Kemi mellan duettparet. Koreografi. Synd på en så rar ärta. Det här kommer att bomma finalen.
Svensk-azeren (heter det så?) Arash ville skriva en låt till Azerbajdzans uttagning, hittade 19-åriga sångerskan AySel på nätet och bestämde sig för att han ville sjunga duett med henne. Oavsett vad Tomas svamlar om så är det också så låten kommer att bli framförd i Moskva.
Det är en modern schlaugerdanslåt med tillräckligt mycket nationell identitet för att kunna locka röster både från öst och väst. Möjligen lite svag i personlighet, men en klockren hit och två röster som verkligen passar ihop.
Tycker man när man hör studioversionen. Jag får en varning när jag hör Aysel försöka sjunga låten acapella i en hälsning till Moldaviens nationella uttagning.
Och liveklippet bekräftar mina farhågor att numret har ganska mycket att önska: Godkända sånginsatser. Kemi mellan duettparet. Koreografi. Synd på en så rar ärta. Det här kommer att bomma finalen.
fredag 6 mars 2009
Azerbajdzjan - Aysel - Always
Azerbajdzjan var sista landet i Kaukasus att ställa upp i Eurovision. Armenien var först 2006, Georgien följde 2007 och förra året, 2008 således, gjorde Azerbajdzjan debut. Då med någon typ av rockopera-historia.
För Azerbajdzjan tävlar i år Aysel Teymurzadeh (engelsk stavning), en nittonåring från Baku som just nu pluggar internationella relationer vid universitet i den azeriska huvudstaden. Hennes låt är skriven av svenskbekantingen Arash Labef. Arash, känd i Sverige med enbart förnamn, är uppvuxen i Uppsala och Malmö. Han har tidigare haft hits som "Boro Boro" och "Tempation", den senare som också slog i Ryssland med den ryska versionen.
Låten, i exempelvis den version som ni kan se/höra här nedan, sjunger både Aysel och Arash. Vad ESCToday erfar kommer dock inte Arash finnas med på scen. Anledningen ska vara att han "missade uttagningen". Aysel utsågs som Azerbajdzjans representant innan låten valdes, och det är antagligen den uttagningen som åsyftas.
Det är ett mycket märkligt resonemang. Låten är gjord kanske inte som en ren duett men i varje fall med två artister. Då ska såklart också båda artisterna synas på scen. Att gömma en av sångarna (Arash) backstage, eller göra om låten så att det bara blir Aysel, tror jag är ett misstag. Jag tror både låten och Aysel skulle vinna på att göra showen tillsammans med Arash. Att Arash inte ställde upp i uttagningen, när ingen visste att det var hans låt som skulle framföras, är väl inget att bråka om i det läget.
Nå, skulle det bli så kan nog Aysel hålla reda på sig själv. Hon kan helt klart sjunga och hennes studieår i Texas gör att vi slipper det i ESC så vanliga, charmiga men stundtals irriterande, mycket dåliga engelska uttalet.
Med reservation för att framträdandet inte blir så bra som jag hoppas, jag har inte hittat någon live version av låten, så hoppas jag att "Always" går till final, var jag tror att den kan göra bra ifrån sig. Vi kanske inte åker till Baku 2010, men jag skulle inte vara ledsen om så skulle bli!
Missa förresten inte Aysels videoblogg! På azeriska, men ändå.
För Azerbajdzjan tävlar i år Aysel Teymurzadeh (engelsk stavning), en nittonåring från Baku som just nu pluggar internationella relationer vid universitet i den azeriska huvudstaden. Hennes låt är skriven av svenskbekantingen Arash Labef. Arash, känd i Sverige med enbart förnamn, är uppvuxen i Uppsala och Malmö. Han har tidigare haft hits som "Boro Boro" och "Tempation", den senare som också slog i Ryssland med den ryska versionen.
Låten, i exempelvis den version som ni kan se/höra här nedan, sjunger både Aysel och Arash. Vad ESCToday erfar kommer dock inte Arash finnas med på scen. Anledningen ska vara att han "missade uttagningen". Aysel utsågs som Azerbajdzjans representant innan låten valdes, och det är antagligen den uttagningen som åsyftas.
Det är ett mycket märkligt resonemang. Låten är gjord kanske inte som en ren duett men i varje fall med två artister. Då ska såklart också båda artisterna synas på scen. Att gömma en av sångarna (Arash) backstage, eller göra om låten så att det bara blir Aysel, tror jag är ett misstag. Jag tror både låten och Aysel skulle vinna på att göra showen tillsammans med Arash. Att Arash inte ställde upp i uttagningen, när ingen visste att det var hans låt som skulle framföras, är väl inget att bråka om i det läget.
Nå, skulle det bli så kan nog Aysel hålla reda på sig själv. Hon kan helt klart sjunga och hennes studieår i Texas gör att vi slipper det i ESC så vanliga, charmiga men stundtals irriterande, mycket dåliga engelska uttalet.
Med reservation för att framträdandet inte blir så bra som jag hoppas, jag har inte hittat någon live version av låten, så hoppas jag att "Always" går till final, var jag tror att den kan göra bra ifrån sig. Vi kanske inte åker till Baku 2010, men jag skulle inte vara ledsen om så skulle bli!
Missa förresten inte Aysels videoblogg! På azeriska, men ändå.
torsdag 5 mars 2009
Georgien - second opinion
Jag håller med Anders om att låten inte är helt fruktansvärd, den har något odefinierbart. En "kvalitet". Men bara en, tyvärr. Och den förblir odefinierbar låten igenom. Delar av framträdandet är dessutom helt obegripligt. Typ som Stefanes rap. Eller varför Stefane överhuvudtaget är där. Som en tjejtrio tror jag den här låten hade gjort sig bättre.
Jag tänkte istället säga ett par ord om varför Georgien överhuvudtaget ställer upp i Eurovision i år. Som bekant låg landet så sent som förra året i krig med Ryssland, och länge planerade Georgien att inte deltaga. Men så ställde de upp i Junior Eurovision på Cypern i slutet av 2008, och vann. Men inte nog med det, de fick också 12 poäng från Ryssland.
Georgien felt the love och bestämde sig för att skicka ett bidrag till Moskva. Vi får väl anta att Moskva inte känner kärleken tillbaka med tanke på vilket bidrag som sänds.
Nåväl, jag vill ta tillfället i akt att nämna det bidrag som vann JESC åt Georgien. JESC är ju en ganska skum tilldragelse, med begränsat intresse dessutom. Tävlingen dominerades 2008 av de i vuxensammanhang lilleputtiga ESC-nationerna Armenien, Vitryssland, Bulgarien, Cypern, Makedonien, Georgien, Litauen, Malta, Rumänien och Ukraina. Bara en mindre grupp länder lyckosamma i den äldre tävlingen också deltog också i barnvarianten, nämligen Belgien, Grekland, Nederländerna, Ryssland och Serbien.
Icke desto mindre är vinnarlåten riktigt häftig. Den börjar som en Hits for Kids-låt i hardcore techno-version, för att i slutet smudda vid klassisk musik som brygga till ett etno-crescendo. Underbart! Varför kunde inte, bortsett från åldersgränserna, Georgien skicka den här istället för Disco-Borat?
(se video-versionen för en mer tillrättalagd sånginsats)
Till sist vill jag publicera några rättelser från Anders inlägg:
- 3G är ingen mobiloperatör, utan står för tredje generationens mobiltelefoni.
- Verka Serduchka ställde upp i ESC 2007, inte förra året (vi räknar nu år 2009 anno domino)
- Det heter "medieuppmärksamhet", samtliga sammansättningar med någon variant av "medium" som förled blir "medie". Jämför "Akvarium" som böjs på samma sätt. Ingen skulle prata om en "akvariafisk".
Jag tänkte istället säga ett par ord om varför Georgien överhuvudtaget ställer upp i Eurovision i år. Som bekant låg landet så sent som förra året i krig med Ryssland, och länge planerade Georgien att inte deltaga. Men så ställde de upp i Junior Eurovision på Cypern i slutet av 2008, och vann. Men inte nog med det, de fick också 12 poäng från Ryssland.
Georgien felt the love och bestämde sig för att skicka ett bidrag till Moskva. Vi får väl anta att Moskva inte känner kärleken tillbaka med tanke på vilket bidrag som sänds.
Nåväl, jag vill ta tillfället i akt att nämna det bidrag som vann JESC åt Georgien. JESC är ju en ganska skum tilldragelse, med begränsat intresse dessutom. Tävlingen dominerades 2008 av de i vuxensammanhang lilleputtiga ESC-nationerna Armenien, Vitryssland, Bulgarien, Cypern, Makedonien, Georgien, Litauen, Malta, Rumänien och Ukraina. Bara en mindre grupp länder lyckosamma i den äldre tävlingen också deltog också i barnvarianten, nämligen Belgien, Grekland, Nederländerna, Ryssland och Serbien.
Icke desto mindre är vinnarlåten riktigt häftig. Den börjar som en Hits for Kids-låt i hardcore techno-version, för att i slutet smudda vid klassisk musik som brygga till ett etno-crescendo. Underbart! Varför kunde inte, bortsett från åldersgränserna, Georgien skicka den här istället för Disco-Borat?
(se video-versionen för en mer tillrättalagd sånginsats)
Till sist vill jag publicera några rättelser från Anders inlägg:
- 3G är ingen mobiloperatör, utan står för tredje generationens mobiltelefoni.
- Verka Serduchka ställde upp i ESC 2007, inte förra året (vi räknar nu år 2009 anno domino)
- Det heter "medieuppmärksamhet", samtliga sammansättningar med någon variant av "medium" som förled blir "medie". Jämför "Akvarium" som böjs på samma sätt. Ingen skulle prata om en "akvariafisk".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)