Det här är riktigt coolt. Jag håller helt med Tomas i hans analys av att det här sticker ut utan att bli plojigt och det borde (i en rättvis schlaugervärld) ge en skjuts in i finalen. Det blir lite "Nocturne (2009 dance version)"
Den unga (födda mellan '78 och '87) kvartetten Quartissimo skrev Love Symphony som en instrumental låt men enligt Eurovision-reglerna så måste man faktiskt sjunga också. Det är synd, för jag tycker att låten hade klarat sig bättre instrumentalt. Sången känns malplacerad och lever inte upp till vad introt utlovar.
Martina Majerle är en före detta bakgrundssångerska i Eurovisionsammanhang (i en svensk kontext, tänk Velvet) som nu tar steget ut i rampljuset - även om hon tillbringar större delen av låten bakom ett skynke.
Jag tycker att det är snyggt, coolt och annorlunda. Och inget ont om Martina, men det är sången som sänker bidraget.
fredag 1 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar